Slarvet stoppade hans hjärta - läkaren friades

Alonzos program om läkarslarv speglar tyvärr en gammalmodig syn på fel i vården som vi tack och lov är på väg att lämna. Givetvis kan man aldrig helt och hållet friskriva individen från ansvar men då fel har begåtts är det viktigaste att se till att det inte händer igen. Genom att enbart klandra läkaren i detta fall bortser man ifrån systemfelen: vad var det som brast i rutiner och utrustning som gjorde att misstaget begicks? Det finns situationer där människor gör fel trots att allt är inrättat för att motverka detta men i regel är situationen den omvända. Och, surprise: läkare är inte mer än bara människor. Vi kan fortsätta att göra som nu, vilket leder till att samma fel görs om och om igen eller så kan vi göra det som flyget och andra har gjort med säkerhetarbetet så kanske nästa person slipper få luft i blodet och nästan dö. Vad tycker ni?

2008 skadade jag mitt ben och blev då felbehandlad. Jag har en ovanlig diagnos som läkarna inte kunde något om. Jag hänvisade till socialstyrelsen och speciallister i Stockholm. Ingen ringde dit och kollade och ingen hade erfarendhet av min diagnos. Nu blev allt fel och jag är nu funktionshindrad för resten av livet. Vill inte anmäla detta till HSAN för jag och mina barn (de har samma diagnos) måste ju uppsöka dessa läkare i framtiden. Anmälde detta till Patientnämnden och tydligen så är det ok för en läkare att strunta i socialstyrelsen. Att strunta i vad patienten säger. Att strunta i vårdgarantier. Att strunta i att undersöka patienter för andra skador trots att även övrig vårdpesonal säger att det behövs. Att göra en människa funktionshindrad. För det säger Patientnämnden. Hur detta kan komma sig, jo Patientnämndens läkare tar inte reda på fakta från de speciallister som finns utan utgår för hur den utförda behandlingen skulle fungera på en helt frisk människa och inte för någon med en grunddiagnos. Att Patientnämndens läkare går emot hela forskningsvärlden, speciallister och socialstyrelsen är helt ok. Vill man dessutom överklaga så får man vackert betala sina egna rättegångskostnader. Och att man måste dessutom betala själv för alla omkostnader genom att man blivit funktionshindrad inom vården.

När man så äntligen kämpat sig tillbaka efter 2 år till arbetsmarknaden så funkar inte detta, trots regerings stora ord om rehabilitering. Jag gjorde alla rätt och anmälde mig arbetslös och träffade handläggare och fyllde i alla papper. Sökte de arbeten som jag kunde, vilket inte är många med tanke på att jag måste ha gåhjälpmedel. Jag såg andra bekanta som fick jobbcoacher och erbjudanden om arbeten, arbeten som jag kunnat söka men inte hade en chans till. Jag ifrågasatte detta till min handläggare och hon bara förklara: nä, det finns inga jobb. Jag ringde henne och frågade, jag mailade henne och frågade och jag var dit och frågade....nä, finns i jobb. När jag undrade ifall det inte var dax för någon åtgärd för att jag nu varit arbetslös så länge så tyckte hon att jag skulle vara glad för att jag får ju 150 dagar extra genom att jag har 2 barn under 18 år. Hon glömde dock att nämna att a-kassan sänks efter ett viss antal dagar och att jag nu lever på existensminimum. Jag gjorde en fuling och ringde en annan handläggare för nu vill jag ha raka besked. Den handläggaren hittade ingen information om mig hos AF. Jo, att jag var arbetslös och att jag inte kunder återgå i mitt gamla yrke. Men inga referenser ingen utbildning ingenting. Så AF skulle aldrig kunna matcha mig mot arbeten om det kom in några. Genom att jag numer är funktionshindrad så tillhör jag högprioriteringsgruppen. Det visade sig att min handläggare inte gjort ett enda rätt, inga utredningar eller något. Jag hade med andra ord stått utanför arbetsmarknaden i över ett halvt år. Snabbt bytte jag handläggare och inom 1 vecka fick jag chans till ett arbete för funktionshindrade. Men när jag ifrågasätter hur jag ska ha råd med mitt och barnens liv nu när de har sänkt a-kassan ja då får jag rådet att svälja stoltheten och söka socialbidrag. Jag har pratat med flera olika chefer och även mailat generaldirektören men en ursäkt får jag inte och inte mer pengar heller. De behöver inte ta något ansvar över huvudtaget. De kan sänka människor totalt och sedan rycka på axlarna och fortsätta med sitt. Och det är ju inte bara mig de har blåst. A-kassan har ju betalt mig i över 6 månader för att AF sagt att jag stått till arbetsmarknadens förfogande vilket jag inte har. Man kan ju fundera på hur många fler det finns som har det som jag.

Men i alla fall så insåg jag ju att jag måste se över den ekonomiska situation jag befann mig i. Genom att jag har delad vårdnad om mina barn så sökte jag underhållsbidrag från FK. Har ju nu 9000 kronor att leva på varje månad. Men tyvärr så får jag inte det. FK räknar på den inkomst jag hade 2 år tidigare. Jag måste leva i fattigdom i 2 år innan jag får denna hjälp. Sen satte jag mig och fyllde i papper för att få bostadsbidrag. Då visade det sig att har du 1 barn på heltid då skulle jag få men nu hade jag 2 barn på halvtid och då skulle jag inte få.

Så nu vet vi inte hur vi ska få det att gå ihop jag och mina barn. Först skadar staten mig för all framtiden och det ska jag betala sedan blåser AF mig och det ska jag betala och söker man hjälp så får man inte det för att man har delad vårdnad. Vad är det för samhälle vi lever i, 2010 och människor är inte värt ett öre om de inte arbetar. Har staten inget ansvar över huvudtaget?

Hej! Jag såg just dagens avsnitt. Jag har haft en del av symptomen som Susanne hade i början och har fått remiss till en reumatolog. Han har tagit massor med prover och jag fick till svar att de misstänker att jag har MCTD (Mixed Connective Tissue Dicease). De kan inte ge mig diagnosen för det eftersom symptomen inte uppfyller alla kriterier. Jag har Googlat en massa om det och läst olika reumatologers beskrivningar av sjukdomen. Det är en överlappande sjukdom som ger väldigt olika symptom. Jag är väldigt trött till och från, jag har kliande utslag som kommer ibland, mitt ansikte är fullt av torra hudflagor, mina fingrar gör ont i stort sätt hela tiden och jag får ont på olika ställen periodvis. Ibland hittar jag knölar som gör ont, ungefär som när man får ett blåmärke. Jag har fått säga upp mig från mitt jobb då Försäkringskassan tycker att jag ska kunna jobba med något annat än det jag gjort och därför får jag ingen mer sjukersättning. De säger att utan diagnos kan inte ge rätt till fortsatt ersättning ( vilket de förvarnade mig om redan för 8 månader sen!!), men de går ut med information där de säger att de inte tar beslut baserat på diagnos utan på arbetsförmåga. Jag anser att min arbetsförmåga är 0. Kan man få rätt till en diagnos i utlandet? Till att börja med åtminstone. Sen vill jag säga att Lex Alonso är svenska folkets bästa vän!!!! Ni gör ett underbart arbete och jag hoppas verkligen att ni kommer att fortsätta. Jag är glad att du har blivit frisk Susanne, det ger hopp om framtiden! Många kramar CEH