Hjälp, jag är en granat!

Vi lever under attack här. En av kvinnorna på Aschberg har hostat precis så som det stått i tidningarna att den som insjuknat i "Svinet" hostar. Svininfluensa 2.0. Och i det öppna kontorslandskapet hörs det spridda hostningar. Nu har även en avlägsen släkting till en researcher insjuknat i något som har alla dom rätta symptomen. Bullseye! Skräcken präglar oss. Vi håller distansen. Vi håller för munnnen när vi snackar. Och vid frukostbuffén står alla avvaktande och håller avståndet innan dom rusar fram och rafsar ihop sin frukost. Ljudet av alcogelpumpen ligger som en drone över stället. -Ouick! Ouick! Ouick!.... Skräcken isolerar folk.

Annat var det under Blitzen i London under andra världskriget. I tunnelbanan, som användes som skyddsrum när Göring tömde sin buk över den brittiska huvudstaden, spirade promiskuiteten och folk låg med varandra som vårharar. En brittisk forskare menar att den yttre pressenfick en att släppa på spärrarna. Man ville hinna med ett pök innan det kanske var över. Ljudet av en tvåtonare som exploderade kryddade det hela. Så är det inte här! Luftwaffes bomber är oss själva. Vi är Das Granaten! Sprängfyllda med inbillade baciller utgör våra arbetskamrater faran självt. Fy faen. Så många yttre hot och så lite jufsa. Istället fokuserar vi oss på våra jobb. Den sexuella sprängkraften kanaliseras ner till minutiöst utförda teveprogram. Aschberg, Grannfejden mfl. Detta är nyckeln till framgång och nog en fantastisk affär för lilla landet Sverige. Folk jobbar bättre på in till lungrespiratorn…

/Martin Hansson