Nu är Björn af Kleen på P1 också. Förstår inte hans konstiga hatkampanj mot fideikommiss-institutionen. Vad är problemet? Är han kär i någon som råkar vara syster till en fideikommissarie? Eller är det bara något sort komplex för att han bär ett adligt efternamn utan att betraktas som adel av riddarhuset.

Af Kleen anser att de yngre släktingarna luras på sitt arv. Låt oss tänka att det finns tre syskon. Då får förvisso bara en av dessa, fideikommissarie, förvalta släktgården och ägorna efter faderns död. Men syskonen har ju på intet sätt rätt till en tredjedel av det hela eftersom det varit fideikommiss i århundraden. Hade det hela skett med normalt arvskifte hade ju tillgångarna delats i generation efter generation och dessa syskons andel skulle vara en halv hästhage. Varför har just de yngre syskonen i denna generation, enligt af Kleen, mer rätt till arvet än deras kusiner, sysslingar, bryllingar, 5-, 6- och 7-männingar?

Dessutom har man ju rätt att skänka bort sina pengar medan man lever. Hade inte fideikommissen funnits någon gång på 1700-talet hade kanske istället dåvarande slottsherre skänkt det till kyrkan eller fonderat det hela. Det här är ju inte konstigare än en fond. Än idag kan man ju förlägga sitt ägande i en allmännyttig fond som Wallenbergarna, Johnsons, Söderbergarna, Spendrups, Kamprad etc. har gjort. Då splittras inget, ingen har rätt till pengarna, utan endast att styra det hela. Bra med företag, ännu bättre med släktgårdar. Det är en stor kulturgärning att så många lät skapa fideikommisser på 1700-talet och mycket tragiskt att de allra flesta avvecklats.

Förfärlig stöld vore det om en generation fick förbruka vad generationer byggt upp. Däremot kan jag tycka att det vore naturligtvis av fideikommissarien att låta släktingar få fira familjefester på godset, låta dem låna hus inom området som sommarstugor etc. För egentligen är ju ägorna hela släktens fast kommissarien förvaltar det hela. De rättigheterna borde stiftaren ha skrivit in i fideikommissens urkund.

Och vem skall betala skötseln av själva det kulturhistoriskt hyperintressanta slottet ifall ägorna styckas av, staten?

Rent personligen har jag funderat på att fondera min halva, lilla fäbodstuga som gått i släkten sedan1700-talet; vore förfärligt om den gick ur släktens ägo. Och släkttavlor, silverpokaler med ingraverade namn etc. borde man också bara få förvalta till nästa generation med inte sälja. Och hur mycket viktigare är det då inte med ett stor herrgård med marker och inventarier. Jag blir lycklig när jag ser ett slott som ännu ägs och sköts av en familj som Ramels Övredskloster, se bilden, som jag besökte senast i somras.

Men kanske är det just det som driver af Kleen. Hela sitt liv har han hört alla konservativa människor omkring honom förbanna de politiker som avskaffade fideikommissena och lovorda denna inrättning som något underbart. Som alla rebeller väljer han då helt enkelt att göra tvärtom - tröttsamt, men djäklar vilken publicitet han har fått.