Carnegie och annan porter hör verkligen julen till – fast den naturligtvis behövs till och från även resten av året. Under mellandagarna hade jag vännerna Carina och Fredrik på lunch. Med tiden tvingades Carina åka hem till barnen medan jag och Fredrik, i väntan på att åka och se hans syster rida i Huvusta ridhus för att därefter dinera på Pelikan, slog ihjäl en timme med porterprovning.

Naturligtvis borde jag skrivit denna blogg direkt efter när jag hade enormt starka åsikter och uppfattningar om de olika ljuva årgångarna. Nu har det gått någon månad och jag sitter och väntar på taxin till MTG-huset för att vara med i Aschberg och jag har naturligtvis rört ihop alla mina porterupplevelser och omdömen. Så pass minns jag i alla fall att Carnegien från 1998 hade mycket intressanta och komplexa smaker och en närmast simmig konsistens, men hade börjat tappa lite grand i sin spänst – så det är nog hög tid att jag börjar dricka alla mina gamla årgångar som ligger i föräldrarnas vinkällare och väntar. Stouten till höger var jäkligt bra också, men jag har helt glömt vad det hette.