Kärleksförklaring till en kupé

Ytterligare något ur den gamla skokartongen ... (Jag skulle utan problem kunna driva en blogg i åratal bara med hjälp av den.)

Kärleksförklaring till en kupé
Beiga väggar, bruna stolar, en doft av gammal inrökthet och överallt avrundade hörn. Slitna uppfällbara plastbord, en kantstött spegel och ibland en tavla - kanske en kopia av ett medeltida stick.

Landskapets ständiga förändring och dess miljoner egenheter som man alltid inregistrerar och funderar över, men aldrig kommer att tala med någon om.

Vinden som trycker sig varmt emot mig när jag sträcker ut huvudet genom det neddragna fönstret.

Men allra ljuvligast: Tågets rörelse som uppfyller alla nyttokrav och tillåter mig att sitta i absolut sysslolöshet med en känsla av äventyrets meningsfullhet i mitt bröst.

1995