Pink Gin och Currywurst

Redan dagen efter Amarantherbalen flög jag till Hamburg för att köpa sparris; man måste alltid ner någon gång under våren och köpa den härliga, fasta, vita, tyska sparrisen. De som försummar detta skulle jag beskriva som livströtta. Enligt min arbetsgivare var förvisso huvudanledningen till min resa inte alls att köpa tyska vegetabilier, eller ens införskaffandet av ett litet bärnstenssmycke till Charlotta, utan att bevista Vereinigung deutscher Wirtschaftsarchivare e. V.:s årliga konferens, något jag hade glädjen att göra för tredje gången och som var mycket intressant som vanligt. (En djupare rapport om innehållet kommer möjligen upp på min jobblogg någon gång.) Här kommer i stället resans höjdpunkter.

Highlights:

1. Pink gin på Arlanda
Kom rejält för tidigt och satt en timme och åt av de där läckra skandinaviska "tapasen" som de har i en av barerna på Arlanda. Både den med skagenröra och den med hackad gravlax matchade färgmässigt min Pink gin and soda - synd att kameran hade slut på batterier ...

2. Radioaktiv snaps:
Första kvällen (efter introduktionsföredrag om Hamburgs handelshistoria) intogs en gigantisk Haxe (grillad fläsklägg) på ett mikrobryggeri i ett av Hamburgs få gamla värdshus som helt överlevde bombningarna. Som brukligt fick jag en snaps efter Haxen för att sätta ner allt fett, men denna av värdshuset framställda dryck var något av det giftigaste jag druckit. Se bild! Kändes som att dricka uranlösning kryddat med Hubba Bubba äpple.

3.Presumtiv uteliggare:
Jag hade slarvat bort lappen med vilket hotell jag skulle sova på och fick inte tag på Alexander och Gustav som åkt dit redan tidigare, trots att jag ringde och ringde under många timmar. Framåt tio på kvällen såg det ut som om jag, trots att ett stort rum på ett mycket elegant hotell var bokat i mitt namn, skulle få söka upp en av stadens studentcorps och tigga till mig en fläckig madrass utan lakan på deras fäktvind, som i gamla tider. Kände föga entusiasm för ett sådant återbesök i ungdomsåren.

4. Currywurst:
Mat behöver inte alltid vara så förträfflig för att ge stor upplevelse. Min bästa måltid under resan var faktiskt när vi skolkade från en föreläsning och i stället beställde in varsin Currywurst och Warsteiner vid en kiosk på stora torget. Det småduggade lite, men inte så farligt. Korven smakade Tyskland (och därmed tågluffning, bilsemestrar och glada studieår) och Gustav konstaterade att ölen smakade som "Den allra första öl man öppnade i skogen som tonåring". Inte för att jag tror han drack tysk kvalitetspilsner då, utan snarare att ölkänslan blev så genuin där vi stod vid torget att han likt Proust sväljande sin lindblomstedoppade madeleinekaka återfick den omvälvande upplevelsen av sin allra fösta öl. Det var vackert.

5. Hotellet:
Park Hotell var utmärkt: fantastiskt service, sekt till frukost varje morgon, färsk is på rummet och en mycket smakfull cocktailbar där de jobbat så otroligt med ljussättningen att baren kändes lagom mörk och mysig med bara lite smålampor, men trots det var det överallt tillräckligt med indirekt ljus för att kunna läsa en tidning utan svårigheter. Fick en Pink gin and tonic istället för Pink gin and soda, men jag var på så gott humör att det kunde accepteras.

6. Taxifärden:
 Festmiddagen skulle hållas på en båt och börja klockan 19:00. Vi tog för givet att det likt förra året i Potsdamm var en sightseeingbåt som avgick sju prick. Vi visade båtens namn och placering för taxichauffören och förklarade läget och att han måste köra i ilfart för att vi skulle hinna innan avgång. Chauffören spelade glatt med och körde som en tok och vi hann med ett par minuters marginal. "God tur på havet!", ropade han glatt åt oss vid avskedet, fast under hela resan hade han haft ett litet ironiskt leende spelande på läpparna. Leendet förklarades av att båten visade sig vara stadens kändaste museibåt, typ vår Af Chapman, en båt som inte lämnat kajen på 100 år utan satt rejält fastskruvad i ramper och trappor ...

Jag, Gustav, Reinhard (näringslivshistoriker på en tysk bank) och Alexander i Hamburgs hamn efter en härlig buffé.

Skriv en kommentar

Den bästa sparrisen återfinns naturligtvis i Ostflandern. Det känner ju Bror väl till.

Måhända en teknikalitet, men är man levnadstrött om man låter svärföräldrarna köra hit sparrisen i stället?

About 1 år 40 veckor ago

Nej, då är man smart.

About 1 år 40 veckor ago

Härligt Bloom!

Tyskland är ju hjältarnas och ärans land, som synes.

Tycker för övrigt du kan jobba ihop någon sorts TV-show med Christopher O'Regan. 1700-tals historia, kungar och gamla stan blandat med matkultur och diverse ankedoter hade inte suttit fel.

About 1 år 40 veckor ago

Hahahaha. Du är både bäst OCH rolig. Hatten av!

About 1 år 40 veckor ago

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.

Här bloggar Edward Blom om allt mellan bratwurst och studentspex.

Under sommaren kan du se Mellan skål & vägg och därefter Edward Bloms Gästabud i repris! Håll koll på TV8 på lördagseftermiddagarna.

Du kan naturligtvis se båda serierna på TV8Play redan nu:

Se Mellan skål & vägg här.

Se Edward Bloms Gästabud här.