Idag befann vi oss mitt under Kristi Himmelsfärdshelgen, trodde jag vill säga. 99 % av svenskarna har ledigt och säkert ingen aning om att idag inte räknas som lördag. Själv hade jag helt tappat räkningen på vilken veckodag det var, det är ju som mellandagarna under julen. Men en liten mängd människor tycks betrakta dagen som vardag: således fick bilen parkeringsbot fast det är gratis att stå på helger och vi befinner oss mitt under en av de största av dessa! Bör man försöka piska upp ett hat mot lapplisorna liknande det som rådde i slutet av 80-talet när allt fler började göra ilskna tecken åt dem eller spotta efter dem? Är det deras egen ondska som driver ut dem på den dag alla tror är helg och är övertygade om att man inte skall betala avgift? Eller tvingas de ut av sina lönekontrakt. Är det någon slem politiker som ligger bakom det hela, eller en högre tjänsteman? Inget vet? Och därför kan rättvisa inte utkrävas, man bara knyter händerna i fickorna och inser att man aldrig kommer ha tid att överklaga denna bot, precis som man aldrig haft tid att utnyttja SJ:s och SL:s resegarantier. Och så tycker man lite sämre om pappa staten (i vilket även Stockholms stad räknas in) än tidigare.

Charlotta är borta en timme, för att träffa sin advokat, det skrået tycks inte heller förstå att det är helg. Lägenheten är åter tom, förutom hennes kvarlämnade pudel Jerry som sitter olycklig och gnäller vid ytterdörren i saknad efter matte. Hade det varit en hel dag hon var borta hade jag väl snart suttit där och gnällt bredvid pudeln ...

I går hittade jag min mobiltelefon. Jag förlorade den samma kväll som jag var med Charlotta på ölprovningen och vi blev tillsammans. Jag var således helt övertygad om att jag ett ögonblick haft mer uppmärksamhet på hennes ögon än mina fickors innehåll och därför lyckats förlora mobilen någonstans i en gränd i Gamla Stan. Polisen hade inte funnit den, inte taxifirman med vilken vi åkte hem – och jag hade sökt överallt. Men i går städade jag äntligen mitt skrivbord (Jag inledde det hela redan under en ledig dag för några månader sedan, men denna gång blev jag klar) och där under seklers avlagringar dök den upp. Av alla dumma ställen måste jag ha släppt telefonen på skrvbodeta, varvid den långsamt sjunkit ner en meter mellan papper och kvitton tills den nådde botten: en yta som min mor häromdagen ironiskt upplyste mig om att var grön, "ifall jag inte kom ihåg dess färg". Har massa bilder i mobilen som jag får se till att ladda upp här.