Nors

Som jag lovade för någon vecka sedan kommer här mina bilder på norstillredning. Norsen var länge något av en signaturrätt för Stockholm, det var nämligen denna lilla laxfisk som man fiskade i strömmen i båtarna med de stora håvarna (kända från många gamla avbildningar, bl.a. en duk min mormor hade när jag var barn, samt från Bo Bergmans berömda dikt). För ett tiotal år sedan berättades på P1:s Meny om hur gamla stockholmare älskade nors, men att den blivit ovanlig i Stockholm i dag eftersom det var så mycket jobb med att ta ut och rensa alla de små fiskarna att den ätandet av den avtog i takt med att hembiträdena försvann. Men i Mariestad firas faktiskt en norsfestival varje år. Sedan jag hörde programmet i fråga har jag frågat efter nors varje gång jag varit på Hötorgs- eller Östermalmshallen, men det har aldrig varit säsong – men förra helgen var disken full av små fiskar och jag kom hem till Charlotta med en påse.

Det tog ett par timmar att ta ut inälvorna ur samtliga och till norsens synnerligen udda drag hör att den inte luktar fisk utan doftar starkt av gurka – måste upplevas för att man skall tro på det ... Ett djäkla jobb rent ut sagt, men det betalade sig. Väl uttagna frös jag in hälften för att steka i smör vid ett senare tillfälle och doppade resterande i en lös frityrsmet och därefter i en blandning av vetemjöl, skorpsmulor, salt och peppar. Således dubbelpanerade, men med tunn panering friterade jag dem i olja. Och åt dem hela med ben och allt med bland annat vitlöksmajonnäs. Fantastiskt gott faktiskt, jag var riktigt, riktigt nöjd och även Charlotta verkade gilla dem, även om hon bröt bort huvudena och gav till "vargen" d.v.s. pudeln Jerry. (Påminde en hel del om de där småfiskarna man kan köpa friterade i Helsingfors hamn, men det lär vara en annan art.) Kan bara rekommendera alla stockholmare att ta sitt kulturarv på allvar och gå ut och köpa nors: både gott och roligt! Och Ni som inte är stockholmare också för den delen.