Cocktails, Riget, visor, borssilver, föreningsliv m.m. - uppsamlingsblogg

Nu ligger jag lite efter i rapporteringen, får försöka komma i kapp här. Häromdagen var jag i alla fall i Kungsträdgården på Visans dag och hörde bl.a. Carl och andra valda delar av De osaligas kapell. Att se dem mitt i solgasset bland pensionärer och barnfamiljer var som att se Charlie Parker på IOGT-fest, men Carl lovade att de snart åter skulle uppträda en sen natt på någon skum MC-klubb med billig sprit. Vi ser fram emot det!        

I fredags var jag på en fantastisk liten tillställning i Gamla Stan. I trädgården till Restaurang Djuret bjöds det fritt på alla möjliga fantastiska drinkar. Jag hade bara knappt två timmar på mig men hann både bli lätt berusad och få en sockerchock av alla märkliga blandningar av mixade frukter och likörer. Fantastiskt! En betydligt mer ingående beskrivning och en omnämning av mig finns på denna blogg.

Efteråt cyklade jag vidare till Grands bar där jag fortsatte cocktailandet (fast nu kostade de tyvärr pengar) tillsammans med Björn Markusson som var fotograf och en av idégivare till Mellan skål och vägg. Fantastiskt trevligt det också, men hemfärden var en aning svår. Bara några kvarter från hemmet gick pedalerna inte längre att veva runt. Det kändes lite som "Vid Slussen störtar skymmeln, Han mäktar icke mer". Misstänkte att min bläckfisk jag har på pakethållaren för att hålla fast saker fastnat i kugghjulen men kunde inte se något - får undersöka saken i morgon. Kanske var det bara min skyddsängel som tyckte att jag cyklat färdigt för dagen.

Lördag förmiddag sovs bort, därefter såg jag Riget (von Triers gamla tv-serie) på dvd, innan det blev besök hos föräldrarna ute på Ekerö; söndagen högmässa, följt av lunch med Santiagoföreningen, lagning av säng (med min gode fars hjälp) , putsande av bordssilver (till putsen tog slut) och slutligen skrivandet av denna blogg. Håll till godo!

Har glömt att jag var på Sturehof med goda vännen Anna v K. nyligen också, här kommer ett foto även på det. Efter ett par år i förskingrinen (närmare bestämt Luleå) är hon äntligen tillbaks i sitt rätta element och vi kan åter sjunga - roligt! Om hennes gammelmoster diktade för övrigt Karl Gerhard: "Agnes von K. går på Stureplan, Ja det är det som man säger på Stan".