Edward och Warszawas mat

Inget bloggat på ett par dagar, ni får ursäkta, men jag hittade en billig resa till Warszawa och fick med mig min gode vän Lars, så nu gör vi Polen osäkert.

Resan började förträffligt redan på Arlanda, där en underbar bartender blandade en perfekt Pink Gin Soda och en optimal White Lady (hennes egen favorit) till vilken intogs härliga svenska tapas med gubbröra, lax och skagenröra. Lars som är nykterist drack Ginger Ale om jag minns rätt.

Väl i Polen visade sig maten vara mycket god, mycket billig och bestå av enorma kvantiteter. Jag borde ha varnats redan i går kväll när jag åt en anka på hotellet, men i dag sattes jag verkligen på prov. Vi hade hittat en restaurang som verkade intressant i guiden, Honoratka hette den och eftersom all mat här är i det närmaste gratis med aktuell zlottykurs beställde jag utan att tveka en meny bestående av råbiff, soppa på korv och syrad råg, revbensspjäll av spädgris och osttallrik. Ja, jag borde ha lärt mig att inte beställa hela menyn på en gång, men hemma är ju rätterna så förtvivlat små och ostbrickorna fastnar i plomberna att man ändå alltid orkar allt. Fast allra först beställde jag en kopp varm mjöd (se bild nedan) – trivsamt!

Innan maten kom fick vi schmalz (ister med lök) och jag åt alldeles för mycket eftersom jag var hungrig. När råbiffen kom in insåg jag att det skulle bli en pers, den var större än en normal huvudrättsråbiff hemma och hade en mängd trevliga tillbehör. En vodka satte dock ner den och jag kunde med tillförsikt invänta soppan, synnerligen läcker, men full med korvar och därför mäktig.

Så kom varmrätten och spädgrisen var så deliciös att jag grät och passade så fint till spenaten som jag valt som tillbehör, men nu började det bli problem. Lite rödvin satte förvisso hjälpligt ner, men när ostbrickan visade sig vara lika väl tilltagen som på Tranan 1986 drabbades jag av något som endast sker vart femte år: jag fick ge upp. Med halva ostbrickan kvar fick jag tacka för mig och det var med nöd och näppe jag ens fick i mig de två glas polskt starkvin som kom på huset tillsammans med notan (Lars är som sagt nykterist så jag fick även hans). Ja, livet är inte lätt alltid – men det är roligt i Warszawa, mycket vacker stad också, men mer om kultur och sevärdheter någon annan dag.

Råbiffen, innan den hackats samamn med kaprisen, den finhacka svampen, gurkan och äggulan.