Fler bilder från Warszawa

Här kommer lite fler bilder och berättelser från resan till Warszawa eller Warsau som svenskar brukade säga i gamla tider, vilket ju var betydligt enklare att stava.

Polen är verkligen särpräglat: få länder är så fromma, men få länder samtidigt så nationalistiska, vilket ju har med landets historia av delningar och krig att göra. En dag hamnade vi plötsligt på ett stormöte där massvis med biskopar och lika många höga militärer paraderade och gick i procession tillsammans, alltmedan kyrkokörer och militärkörer avlöste varandra med psalmer och muntra marscher. (Marscherna lät precis som tyska sådana, fast på polska.) Lägre präster och soldater hjälptes åt att springa och bära diverse rekvisita mellan intilliggande kyrka och scenen, synbart i allra bästa samförstånd. En ohelig allians i andra länder, men här tycktes kyrkan och krigsmakten vara djupt förtrogna med varandra.

Jag försökte fråga åtskilliga vad det var som firades, men ingen kunde engelska. Kanske var det minnet av det störtade planet, kanske ett jubileum av Warszawaupproret, eller kanske så har de sådana här manifestationer varje dag. Som turist i ett land där man inte kan språket ser man, men har väldigt svårt att förstå.

Samtidigt var hela staden full av paramilitära barn och ungdomar. En del såg ut att vara scouter, andra som unga militärer eller små barnsoldater med axelklaffar, gradbeteckningar och uniformsmössor. Sedan fanns det alla schatteringar däremellan. Vid ett par tillfällen kom dessutom ett gäng ungdomar körande genom de trånga gränderna i gamla stan i historiska jeepar med gammeldags maskingevär, vilt sjungande kampsånger. Utländska scouter var också inbjudna och genom att avlyssna några amerikanska sådana förstod vi att det i alla fall bl.a. var ett stort scoutmöte, men ungdomarna med maskingevären kan ju inte gärna ha hört dit.

Ingen annan stad har lidit så av förintelsen och andra världskriget som Warszawa. Halva stadens befolkning var judar och i princip alla mördades av nazisterna. Dessutom totalförintades vartenda hus inom det som var de judiska områdena, senare judiska gettot. En av de två kulturerna som präglade staden är därför helt raderad. Dessutom dödades även en majoritet av stadens polska befolkning i kriget och över 80 % av byggnaderna i de polska delarna förstördes även de. Staden präglas alltså av fantomsmärtor från alla avhuggna kroppsdelar och även om den polska kulturen överlevt i huvudstaden till skillnad från den judiska så finns det ytterst få personer som kan sägas vara av gammal Warszawasläkt.

Under kommunistdiktaturens dagar fanns det endast ett minnesmärke över den judiska historien, det över hjältarna från Gettoupproret. Kommunistregimen var ju inte stort mycket bättre än nazisterna i behandlandet av de få kvarvarande judarna, vilka till slut mer eller mindre utvisades in plena. Jag hade befarat att man ännu inte skulle ha gjort mycket för att visa på den judiska historien i Polen, men där hade jag fel. De senaste årtiondena har man satt upp en stor mängd minnesmärken och nu är äntligen ett heltäckande museum över judarna i Polen och den polsk-judiska kulturen under uppbyggnad. Ett intressant museum över Warszawaupproret när polackerna lyckades driva ut nazisterna ur staden 1944 invigdes för några år sedan och är sevärt.

Det blev även lite kultur: Såväl jazzkonsert som en klassisk i konserthuset. Chopin och Mahler stod på tapeten. Även om kanske inte något av styckena hörde till mina verkliga favoriter så var symfoniorkestern fantastiskt. Imponerande var även den 18-årige, engelske pianovirtuosen Benjamin Grosvenor som var gästsolist. Gossen såg i sin väst och gammeldags frisyr ut som en ung, något försynt hob, men spelade fulländat både tekniskt och känslomässigt. Tyvärr hade jag inga kontanter så jag kunde inte köpa hans skiva dedicerad fast den bara kostade 40 szloty och mitt foto blev mer än lovligt dåligt. Se honom spela och intervjuas i ett annat sammanhang här.

Trots att Lars (när vi gick i samma klass under gymnasietiden) grundade Föreningen mot den obligatoriska idrotten, FMOI, och jag blev dess första övriga medlem fick vi även en beskärd del av sport. Jag stod nämligen och försökte få tag på en taxi när vi plötsligt hamnade mitt i ett gigantiskt cykellopp sponsrat av bl.a. Skandia. Tydligen stod jag farligt nära och någon vakt började skrika åt mig. Bilden dock tagen när vi tagit oss över till tryggheten på andra sidan.