Mer om polsk mat

Har ännu några bilder och kommentarer rörande semesterns matupplevelser innan jag lämnar det ämnet.

Resans första måltid var några härliga svenska tapas och en Pink Gin Soda (bild nedan) på Arlanda. En favorit i repris jag alltid njuter där före semesterresor. Det var samma bartender som när jag och Lars reste tillsammans senast, en resa till Rom för fyra år sedan, och hon kände naturligtvis igen oss. Ingen av oss har ju en särskilt diskret framtoning. 

Ister med lite stekt lök i, det tyskarna kallar Schmalz och polackerna något mycket snarlikt, var något man ofta fick stora byttor av i början av måltiden. Som tur var hade jag övat med en burk polsk ister jag fick av vännen Magnus till midsommar, så jag var redan en mästare i isterkonsumtion. Inlagda gurkor är Polen känt för över hela världen, de är förträffliga och slår all världens ättiksgurka med hästlängder; endast med undantag av Spreewaldgurkor som kan komma upp i samma nivå.

Lite sunkigt fann jag det dock på denna restaurang, inrymd i en möbelgalleria, där de smetat upp istern i halv urgröpt gammal förtorkad limpa – möjligt att det är en gammal tradition, men jag tror mer att det snarare var en vilja att vara nyskapande och fixig som gått rejält snett ... På samma restaurang åt jag förresten semesterns enda mediokra (eller nästan dåliga) måltid. Den bestod av en torr anka, och det övergår mitt förstånd hur man kan lyckas göra en anka torr. Jag älskar ju ankan just för dess saftighet. En god anka åt jag dock på Hotell Metropol första kvällen redan. Av någon anledning ses tydligen anka som Warszawas stora specialitet och om man dröjer för länge med matsedeln i hand utan att beställa skall genast någon fram och få en att beställa anka. Fast en sympatisk servitris (som vi pratade med en timme under en eftermiddag när vi sökt skydd från ösregn in i en tom restaurang) avslöjade att nästan samtliga ankor importeras från Tyskland.

Förrätterna i Polen är fantastiska. Oftast var de betydligt större än huvudrätterna på svenska restauranger. Den stora råbiffen har jag redan haft på bild, en judisk-polsk förrättstallrik (bilden nedan) med olika fiskrätter var en av höjdpunkterna, men kanske än mer imponerade en tallrik med patéer och kallskuret som säkert måste ha bestått av 300 gram kött – till förrätt! (2 bilder ned)

När vi sista dagen gick på stans kanske lyxigaste restaurang i anrika Hotel Bristol knorrade jag lite att gåslevern inte var särskilt mycket billigare än hemma men in fick jag TRE bitar av perfekt gåslever, var och en dubbelt så stor som den man får hemma, och då är det allt som oftast bara anklever. Leve Polen!

Sopporna slutligen är helt fantastiska i Polen, har en hel del bilder, men soppa gör sig inte så bra på bild så ni får föreställa Er dem i tanken istället. Svampsoppa, komagesoppa, soppa på jäst råg och starka korvar, rödbetssoppa etc. Mmmm!