Kolera, kravaller och rädsla - nya rapporter från en turist i Port-au-Prince

Känns redan som om vi tillbringat en evighet här i Haiti, fast det nog bara är några dagar. Så många intryck. Den otroliga fattigdomen, misären i tältlägren – där folk lever under ofattbar hetta, i mer eller mindre svält och en efter en börjar drabbas av den aggressiva koleran.

De som har tur hinner i tid till Läkares utan gränser fältsjukhus och får ligga på en brits med hål i för att diarréerna skall rinna ner direkt i en hink under. De får dubbelt dropp för att inte dö av uttorkning och personalen tvingas ofta stå och manuellt pumpa in droppet i blodet på dem. Rätt många av de som kommer i tid överlever; resten plastas in för att smittan inte skall spridas och grävs ner på kolerakyrkogårdar.

Häromdagen vid frukosten (på förra stället) irriterade jag mig storligen på att jag inte fick ost i min omelett som jag hade beställt och att måltiderna var på tok för dyra för den gastronomiska nivån. Var morgon finner man det besvärligt att duschen är iskall, innan man går ner och tar en rompunsch på verandan .... och hatar sig själv för att man är en så vidrig empatilös människa. Världens orättvisor blir så hejdlöst påtagliga och absurda. Allt det man lyckas förtränga hemma i vårt stilla lyckliga Sverige finns ständigt framför en.
Och det värsta är att man egentligen tänker mycket lite på hela det lidande haitiska folket. Större delen av tiden domineras helt av rädslan för att själv få kolera, malaria eller att kravallerna på andra sidan muren skall urarta och storma in här på hotellet. Ett besök som borde göra en till en mer medkännande människa gör en bara än mer fixerad vid den egna personen och dess överlevnad.

I går var annars en intressant dag. Vi försökte förgäves besöka söndagsmässan och fick åka över hela stan för att leta kyrkor. Tyvärr strömmade folk på vart ställe vi kom till ut för att det hela var över, eftersom alla här går i kyrkan innan solen blir för het. En del redan klockan fem.
 
En kyrka hann vi precis anlända till när prästen ropade ”Messe” på kreol, vilket är nog nära latinets "ite missa est" för att jag skulle förstå att det var slutordet. Slutligen hann vi i alla fall till en kyrka som hade haft en så lång predikan att jag hann sjunga med i en Mariahymn och vara med på avslutningen. Hade hoppats på att få kommunionen för att orka med tillvaron här, men fick i alla fall en välsignelse.

Efteråt var vi på FN-polisens högkvarter och intervjuade den vice polischefen där som är svensk. När vi kom var han hjälpligt positiv och berättade att valet var lugnt över hela landet. När vi gick kunde han bara medge att valet höll på att gå åt pipan och det var stökigt över hela landet med ett par dödade – om uppgifterna stämde. Han tyckte inte jag behövde åka hem, men tog farväl av oss med kommentaren: "Håll ständigt en blick över ryggen om ni går ut!"

Sedan har det urartat helt: valet som man hoppats skulle kunna föra till ett bättre styre spårade fullständigt ur. Vi besökte en vallokal och allt såg lugnt och fint ut, med bättre valsäkerhet än hemma. Som valarbetare några gånger hemma har jag irriterat mig över att det är möjligt att låtsas vara någon annan och rösta som denna person, eftersom man i Sverige har rätt att rösta även utan röstkort och id-kort i nödfall. Här hade de foton på alla röstberättigade och satte bläck på deras finger när de röstat så att man bara skulle kunna rösta en gång.

Snart gick det dock massa rykten om valfusk och majoriteten av presidentkandidaterna, antagligen de som höll på att förlora, gick ut och förklarade valet ogiltigt. Därvid exploderade protester på gatorna och nu är det vilda demonstrationer överallt. Ett utländskt pressteam kom just tillbaks till hotellet och såg påtagligt medtagna ut.

Gunilla är dock inte ett dugg orolig, som journalist har hon varit här sju gånger och brukar gå ut på gatorna och titta och fota när det blir politiska kravaller. I dag är hon snäll mot mig och har stannat här på hotellet och försökt hålla mig lugn, fast hon hellre hade velat åka pansarvagn hos FN och varit ute i kravallerna.

Kramar, sprit och cigariller hjälper en del, men jag inser att för en person lika hypokondrisk och neurotisk som Woody Allen är jag nog på fel ställe – trots att jag egentligen gillar landet, människorna och kulturen en hel del. Vore det inget val och ingen kolera skulle jag gärna vara här.

Men detta är uppenbarligen fel plats vid fel tid, och det är ju då journalisterna märkligt nog trivs som bäst. Själv tycker jag en vanlig vardag hemma har tillräckligt med adrenalinkickar, eller egentligen för många. Möjligen tidigarelägger vi hemfärden; Gunilla lider av att ha en fästman som plågas av dödsångest varje gång man hör folkmassorna nere från stan ...

I morgon skall vi dock besöka Gunillas vänner: den katolska missionärfamiljen som sedan tio år driver en skola för att skapa morgondagens haitiska elit. Ett långsiktigt arbete att skapa en ny generation som är välutbildad och omutlig. De äldre barnen är nu på universitet i USA men 17-årige Robert är totalt orädd och jobbar som ”fixer”: hjälper journalister och andra att ta sig runt i stan. Förvisso hjälpt av en chaufför och en livvakt.

Har tillbringat dagen med distansarbete och gjort slutkorr på tidskriften Företagsminnen samt skrivit en artikel för Aftonbladet om hur viktigt det är att göra julmaten från grunden. Känns aningen absurt i ett oroligt u-land med tropisk värme.  Hittills har vi dagligen svalkat oss med dopp i poolen, men fick just en kommentar här av Per B att man kanske bör undvika det i koleratider ...

Nåja, ser i alla fall precis ut som en Graham Greene-hjälte i min ljusa kostym och panamahatt med en drink i handen och en cigarill i mungipan. Och jag kan ju trösta mig med att det är betydligt lugnare här numera än det var i den tid när han var här och som resulterade i den fantastiska boken ”Komedianterna” där huvudpersonen är just Hotel Oloffsons ägare.

Men som jag skrev i min Facebook-uppdatering. Nästa semestermål blir Mölle!

Er Edward

PS - Ring gärna lugnande telefonsamtal till mina stackars föräldrar ;-)

PPS Har massa trevliga foton på getgrytor, vallokaler och annat, men har glömt sladdarna uppe på rummet. Skall försöka komma ihåg dem nästa gång och lägga upp lite bilder.