Alla vettiga människor blir imponerade av storslagna byggnadsverk. Om det inte vore så skulle folk knappast vallfärda till de Egyptiska pyramiderna, Taj Mahal eller Göta kanal. Nu kanske inte Öresundsbron riktigt har samma lyster för turisterna som de tre nyss nämnda, men det är icke desto mindre en imponerande konstruktion.
   Den 1 juli 2000 invigdes Öresundsbron. Innan dess fick alla som ville ta sig över till Danmark från Sverige vackert åka båt eller flyga. Men det var inte så dumt det heller. Att sitta i lugn och ro på ”flygbåtarna” och ta en gammeldansk och en sillmacka i lugn och ro på vägen över hade sin charm det också.
   Brobygget mellan Malmö och Köpenhamn hade stötts och blötts sedan slutet av 1800-talet när det väl kom igång 1995. Innan man var färdig hade kalaset kostat 20 miljarder. I dagens läge passerar cirka 20 000 fordon per dygn och tågtrafiken transporterar i runda slängar 30 000 passagerare. För närvarande är Öresundsbron världens längsta snedkabelbro.
   Det är ingen större tvekan om att Öresundsbron har blivit en hit. Innan bron byggdes fanns det en hel del kritiker. 1994 avgick Centerpartiledaren Olof Johansson från sin post som miljöminister i Carl Bildts koalitionsregering på grund av brobygget.
   Efteråt har den mesta kritiken handlat om att Öresundsbron underlättat för illegala aktiviteter som smuggling av sprit, illegala droger och människor. Siten Drugnews, styrd av IOGT-NTO, Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) och A Non smoking Generation håller benhård koll på allt som händer i den vägen.
   Andra, som Aftonbladets kolumnist, Johan Hakelius, ser själva bron som knark. ”Öresundsbron är som ett knark” var rubriken på en av hans krönikor från augusti i år.

   Sedan har bron tydligen även givit upphov till en samlagsställning.

   Är man torsk på stora byggnadsverk, vilket jag nog är, krävs egentligen inte själva resan över. Bron i sig är tillräckligt imponerande. Framförallt är byggprocessen fascinerande.
   Se själva: