Folket var emot. Så politikerna gick mjukt fram och kallade 2006 införandet av trängselskatt i Stockholm för ett försök. Försöket slog väl ut och opinionen vände så i augusti 2007 blev försöket en permanent lösning för att minska bilismen i Stockholms innerstad.
   Innan Stockholmsförsöket var en majoritet av Stockholmarna, både innanför och utanför tullarna, sant upprörda och hade en klart negativ inställning till trängselskatten.

   Efteråt hade framförallt innerstadsborna ändrat åsikt. Bor man i innerstaden och har få ärenden utanför den ring av betalstationer som omgärdar Stockholm kostar inte trängeselskatten många kronor. De som bor i förorterna och kranskommunerna och som måste pendla in till jobbet varje dag upplevde inte det hela lika positivt. Detta trots att trängselskatten är avdragsgill för privatpersoner för resor till och från arbetet förutsatt att man har rätt att dra av bilresor. För företag är skatten avdragsgill i sin helhet.

   En annan grupp som inte såg med blida ögon på trängselskatten var stadens butiksägare. Stockholms handelskammare påpekade att butiker innanför tullringen i London, där man redan hade ett liknande system som det man ville införa i Stockholm, fått lägre omsättning.
   I en artikel i Dagens Nyheter publicerad i september 2009 konstateras det att den minskning av trafiken som i princip märktes omedelbart håller i sig. Sammantaget är det 18% mindre bilar i omlopp under en vanlig dag nu jämfört med hur det såg ut innan trängselskatten infördes. På grund av minskningen har res- och kötider blivit kortare.

   En annan sak som oroade i samband med införandet av trängselskatt var att det skulle gå att följa folks resmönster vilket i förlängningen skulle kunna vara integritetskränkande. Som det ser ut nu är uppgifterna om vilken betalstation ett fordon passerat sekretessbelagada. Fordonsägaren kan förvisso få ut de här uppgifterna efter en särskild begäran så hel vattentätt är inte systemet. För det är ju inte nödvändigtvis den som äger fordonet som kör det hela tiden.
   Under 2008 kom det in 696 miljoner i trängselskatt. Utöver det tillkom drygt 100 miljoner i förseningsavgifter. Själva systemet kostar 300 miljoner att driva. De som fortfarande är kritiska menar att de överskjutande pengarna borde gå till utökning av kollektivtrafiken. Som det är nu används en mycket av pengarna till vägbyggen, exempelvis kommer det planerade byggandet av förbifart Stockholm att finansieras med trängselskattepengar.
   Eftersom det har fungerat så pass bra med trängselskatt i Stockholm har det pratats mycket om att införa samma system i Göteborg och Malmö. I Göteborg har man kommit längst med planerna och det ser nu ut som att man kommer att införa trängselskatt där 2011. I Malmö är det hela på diskussionsstadiet fortfarande, men det finns förslag om att införa ett spårvagnsnät som eventuellt ska finansieras just med trängselskatt.
   Stockholm är inte ensamt om att ha just trängselskatt. London har det, Riga, Bologna och Singapore likaså. På många andra håll finns det som kallas betalvägar med vägtullar. Förbindelsen över Öresundsbron är en sådan betalväg. Betalvägar finns på många håll runt om i världen och ofta handlar det om motorvägar som gör resvägen kortare.