Om allt hade gått som det var tänkt skulle Mona Sahlin ha blivit Socialdemokraternas första kvinnliga partiledare redan 1996. Så blev det inte. Den så kallade ”Tobleroneaffären” kom emellan. Nu fick hon vänta i elva år på att på att bli partiets ordförande. Den 17 mars 2007 var ändå en historisk dag för alla socialdemokrater i Sverige. 118 år efter att Sveriges socialdemokratiska arbetareparti bildades fick partiet till slut en kvinnlig ledare.
   När Göran Persson meddelade att han skulle avgå efter valförlusten 2006 menade de flesta inom partiet att det var dags för en kvinnlig partiledare. Ett antal namn florerade i debatten. Bland annat nämndes Carin Jämtin, Ulrika Messing och Margot Wallström jämsides med Sahlin. Men de övriga förklarade att de inte ämnade kandidera. Så i slutändan fanns i princip bara Mona Sahlin kvar.

   Så såg det inte ut 1995. Då var hon vice statsminister och den självklara efterträdaren till Ingvar Carlsson. När det avslöjades att hon använt det kontokort hon hade tillgång till i tjänsten för privat bruk blev det skandal. Mona Sahlin tvingades dra tillbaka sin kandidatur till partiordförandeposten och lämnade året efter sin riksdagsplats.
   Under de första åren av partiledarskapet har Mona Sahlin haft det motigt. Stödet för henne som partiledare och för Socialdemokraterna har inte varit helt stabilt. I november gjordes en opinionsundersökning om vem som skulle klara statsministerrollen bäst, Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin. Av de tillfrågade föredrog 61% Reinfeldt medan bara 21% ansåg att Sahlin skulle vara bäst. Samma månad fick Socialdemokraterna 29,78% av väljarsympatierna medan Moderaterna hamnade på 27,4%.
   I valet 1998, ett år då Mona Sahlin skulle ha kunnat vara partiordförande, fick Socialdemokraterna 36,39% av rösterna. I senaste valet, 2006, hade stöder för partiet sjunkit till 34,99%.
   Om det skulle bli så att det rödgröna blocket, med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, inte vinner valet 2010 kan man nog anta att Mona Sahlin får det hetare om öronen än någonsin.
   För övrigt är Mona Sahlin den 16:e kvinnliga partiledaren i Sverige genom tiderna. Innan har följande kvinnor valts till ordförande, alternativt språkrör, för sina partier: Vera Oredsson (Nordiska rikspartiet 1975), Ragnhild Pohanka (Miljöpartiet 1984), Karin Söder (Centerpartiet 1985), Eva Goës (Miljöpartiet 1986), Fiona Björling (Miljöpartiet 1988), Margareta Gisselberg (Miljöpartiet 1990), Marianne Samuelsson (Miljöpartiet 1992), Gudrun Schyman (Vänsterpartiet 1993), Harriet Colliander (Ny Demokrati 1994), Vivianne Franzén (Ny Demokrati 1994), Maria Leissner (Folkpartiet 1995), Lotta Nilsson Hedström (Miljöpartiet 1999), Maud Olofsson (Centerpartiet 2001), Maria Wetterstrand (Miljöpartiet 2002) och Ulla Hoffman (Vänsterpartiet 2003). Tilläggas bör väl att Hoffman bara var tillförordnade partiledare, men icke desto mindre partiledare.