När någon mördas väcker det alltid reaktioner. Särskilt om det handlar om mord på barn. Det är något särskilt otäckt med sådana mord. Den sortens händelser får också stort medialt utrymme. Ett av det uppmärksammade morden de senaste åren är det på 10-åriga Engla Juncosa Höglund.
   Engla Juncosa Höglund är inte det enda barn vars öde har upprört känslorna hos många svenskar. Men hon är det enda barnet vars begravning har sänts i TV. TV-sändningen kritiserades från flera håll. Göran Rosenberg var en av kritikerna och i Expressen sa han så här:
   - Det här är i genren dokusåpa. Det är en verklig händelse som man gör tv-program av. Mer av det privata regisseras och sänds i TV. Det här är ännu ett steg. Jag tycker att SVT som är vår viktigaste offentliga arena i Sverige bör bidra till att den här offentliga arenan upprätthålls och inte att det privatiseras.
   Men Sveriges Television ansåg att det fanns ett allmänintresse för händelsen så sändningen blev av.
   Om detta var en början på en trend vet vi inget om ännu. För egen del tror jag inte att TV-sända begravningar rent generellt är en bra idé. Men vad vet jag?
   Min väninna, Paula Hammerskog, skrev om det hela på Mindpark tidigare i höstas och formulerade det hela bättre än vad jag kan göra. Läs den texten.