27. Upplopp i Paris, Bryssel, Aten, Rosengård mm

Jämfört med kravallerna i Frankrike 2005, i Bryssel 2006 och i Grekland 2008 så var de oroligheter vi sett i Rosengård, Backa, Biskopsgården och Tensta de senaste åren milda som västanfläktar. Bakgrunden till kravallerna påminner ändå till stor del om varandra. Det handlar om invandrartäta förorter, utanförskap, arbetslöshet, kriminalitet, droger, konflikter med polisen och en allmän misstro mot det etablerade samhället.
   De franska kravallerna startade i Paris-förorten Clichy-sous-Bois den 27 oktober 2005 när ett antal ungdomar fick för sig att polisen var efter dem. Två av ungdomarna, Zyed Benna och Bouna Traoré, gömde sig för polisen i en transformatorstation där de dog av en elchock.
    Detta blev starten för 20 dagar av upplopp och kravaller där städer runt om i hela Frankrike drogs med. Nästan 9000 bilar stacks i brand, Ett barnhem, en kyrka och en moské eldhärjades. 126 poliser skadades och 2900 personer anhölls. Kostnad €200 miljoner.
   Poliserna i Clichy-sous-Bois letade mycket riktigt efter några som gjort inbrott i ett bygge, fast det var helt andra personer än de som flydde. Men ungdomarna i den gettoliknande förorten litade inte på polisen. De var vana att tvingas identifiera sig i tid och otid och visste att de kunde bli kvarhållna hos polisen i upp till fyra timmar utan att de gjort något. Så de flydde. Med ödesdigert resultat.
  Det som startade kravallerna i Bryssel 2006 var att en kriminell man, Fayçal Chaaban, avled under oklara omständigheter när han satt häktad. I Grekland började allt med att polisen sköt ihjäl 15-åriga studenten Alexandros Grigoropoulos vilket ledde till tre veckors upplopp i en rad grekiska städer.
   När det brakade loss i Rosengård i december 2008 var den tändande gnistan att man stängt en källarmoské. En del menar att de som deltog i kravallerna inspirerats av händelserna i Grekland. I pressen kunde man även läsa att proffshulliganer från Antifascistisk aktion (AFA) hade deltagit i bråken och oroligheterna.
  Men det hade bubblat under ytan länge i Rosengård. Speciellt i den delen som heter Herrgården. Där hade 95% av de boende utländsk bakgrund. Endast 15% hade arbete. Herrgården är byggd för att kunna inhysa 3000 personer, men enligt polisen bodde cirka 8000 där när detta hände. Lägenheterna i Herrgården var nergångna, i en del fanns det mögel. Många hade kackerlackor springande utmed golven.
   Konflikterna med polisen var legio. Kom det ambulanser till Herrgården väntade de med att göra sitt jobb till polis fanns på plats. Sopcontainers stacks i brand och när brandkåren kom bombarderades de med sten och flaskor. Även polis och ambulans drabbades av liknande händelser.
   Bara en kort tid efteråt blev det oroligt i Tensta, utanför Stockholm. Och sedan följde några skärmytslingar i Göteborgsförorterna Backa och Biksopsgården i augusti 2009 då bilar stacks i brand.
   Den 22 augusti 2009 anordnades en ”Reclaim Rosengård-fest” där en av parollerna var ”Snuten ut ur Rosengård”. Den festen krockade dock med Ramadan så en del av de boende var mycket missnöjda med tillställningen. Det är inte första gången de boende i Rosengård visar sitt missnöje med kravallerna, det har även förekommit regelrätta demonstrationer mot våldet och förstörelsen.
   Alla de uppräknade händelserna har startat i sådana områden som hör till miljonprogrammet, eller motsvarande utomlands. Det är trista betongförorter där det inte finns mycket att göra. Arbetslösheten är hög. Kriminalitet och drogmissbruk frodas. Många har utländsk härkomst. Integrationspolitiken har väl, om man uttrycker sig milt, inte riktigt fungerat för en hel del som bor på sådana här ställen.    Någonstans kan man förstå att det uppstår en djup frustration. Nu löser man inte problemen genom att bränna ner området där man bor eller fjutta eld på grannens bil. Att kasta sten på ambulanser och brandkår är inte heller speciellt smart. Brinner det i längenheten där man bor kan det vara praktiskt om någon kan komma och släcka elden till exempel.
   I dagarna blev det känt att brandbilarna som kör till Rosengård ska få kameror monterade så att man kan identifiera eventuella nidingar. Sedan upploppen har polisen dessutom ökat sin närvaro i området markant. En sanering av lägenheterna i Herrgården har också startat.
   Trots detta kan man misstänka att misstroendet mot samhället hos vissa av de boende i Rosengård fortfarande finns där. Det såg några lösmynta poliser till under kravallerna.

   Vill man fördjupa sig lite i situationen i Rosengård kan man kolla på det här avsnittet av Insider.