Rökare är en utrotningshotad art. Inte enbart för att rökningen är skadlig. Inte enbart för att rökning förkortar livet för rökaren med fem till tio år. Nej, snarare handlar det om att det införts rökförbud på restauranger och barer samt på många arbetsplatser. De som är emot rökning jublar så klart medan de få rökare som finns kvar upplever att de utsätts för en integritetskränkande hetsjakt.
   Hösten 2003 kom det en rapport som förkunnade att 16% av männen och 19% av kvinnorna i Sverige var rökare. Sveige var i och med det första landet i världen med att nå WHO:s mål om mindre än 20% rökare.
   I maj 2004 bestämde sedan Sveriges riksdag att det skulle införas rökförbud på restauranger, pubar och kaféer från och med 1 juni 2005. Så blev det också.
Innan förbudet infördes oroade sig många ägare till krogarna över hur det skulle gå med kundtillströmningen. Senare var många glada över att det hade blivit en bättre arbetsmiljö på restaurangerna.
   I år kom det en ny rapport om svenskarnas rökvanor. Nu är det 11% av männen och 14% kvinnorna som röker. Ansträngningarna att stoppa användandet av tobaksprodukter fortsätter dock lika entusiastiskt. Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm sa i en intervju att ”all kirurgi bör föregås av rökstopp”. I Umeå, Oskarshamn, Vansbro och på Gotland kom det förslag om snusförbud på de kommunala arbetsplatserna. De förslagen fick så mycket kritik att de drogs tillbaka. Antagligen är det bara en tidsfråga innan den typen av kritik tystnar.
   När tidningen Hem & Hyra gjorde en undersökning visade det sig att 53% av de som svarade ville ha rökförbud i hyreslägenheter.