Efter ett antal uppmärksammade våldsdåd 2003 utförda av personer med psykiska problem blossade det upp en seglivad diskussion om den svenska psykiatriska vården som fortfarande pågår. Gång på gång visade det sig att gärningsmännen, för det handlade bara om män, sökt hjälp av psykiatrin utan att få hjälp innan de begått sina brott.
   Den psykiatriska vården har stötts och blötts i debatter och i media ända sedan psykiatrireformen antogs 1995. Idén med reformen var att ge personer med psykiska funktionshinder större möjlighet att leva ett självständigt liv. Tanken var god men resultatet av reformen har inte blivit så lyckat.
   Många som tidigare varit inlagda på sjukhus hamnade ensamma i lägen heter utan att ha sociala kontaktytor. Andra hamnade direkt på gatan och blev uteliggare. Samtidigt försvann resurser på de institutioner som fanns kvar.
   Klagomålen på psykvården har funnits ända sedan reformen men fick extra näring 2003. Den 19 maj vandrade en man omkring i området runt Åkeshovs tunnelbanestation och vevade med ett spett. Han attackerade vilt främmande personer och dödar en 71-årig man. Sex andra skadas. Mannen, som hade missbruksproblem och psykiska problem, hade tidigare ringt polisen för att de skulle skjutsa honom till en beroendemottagning. Så skedde inte. Istället drabbades han av grova vanföreställningar och trodde att han var jaga av troll.
   En annan man körde den 31 maj rakt in på Västerlånggatan i Gamla stan med sin bil. I full fart mejas folk ned till höger och vänster. Två dödas och sexton skadas. Mannen i bilen hävdade att fordonet fjärrstyrts av agenter från Iran. Förövaren visade sig ha en lång sjukdomshistorik och var diagnostiserad paranoid schizofren.
   I september 2003 är det dags igen. Först mördar Mijailo Mijailović, som efteråt hävdade att han inte sovit på flera dagar samt hörde röster, Anna Lindh på NK. En annan psykiskt sjuk man som vårdades på Arvika sjukhus får höra talas om mordet. Han lämnar sjukhuset och går till ett närbeläget dagis där han hugger ihjäl en femårig flicka.
   Det finns fler fall än dessa. Några av dem beskrivs av Maciej Zaremba i Dagens Nyheters utmärkta artikelserie. Den kan du läsa här.
   Helt klart är att den psykiatriska vården lämnar en del att önska. Från ansvarigt håll sägs det att man jobbar på att göra saker bättre. Men ännu så länge har det inte hänt speciellt mycket.