Lustigt är det hur bonnig man kan känna sig helt plötsligt. Ensam i stora världen går lilla Ragnar runt på broadway och funderar på hur i helvete det kan vara avgifter för att ta ut pengar i alla automaterna.

Jag känner nog att jag inte riktigt är med på hur stort vissa skulle tycka att det är. På Arlanda fick jag en avhyvling för att mitt pass var kasst omhändertaget. Hon sa: och du ska till USA där är de stenhårda. Vi mellanlandade i Polen. verkar som att alla polska passtjänstemän tror att svenskar ser ut som Gunde Svan fortfarande. Aldrig har det tagit så lång tid, en böjde sig liksom åt sidan för att se mitt öra bättre. En annan höll på att ge tillbaka passet bara för att ta tillbaka det och göra ytterligare ett svep i neonljusmaskinen.

Jag nojjade hela resan. Hur skulle jag säga, "well Catlyn, my passport is kass so I have to go home, sorry". När jag väl kom fram frågade passdamen trevligt på USA-manér vad jag skulle göra och jag sa att kanske har jag fyllt i fel. Allstså mest buisness är det inte, men jag ska vara med i "Tyra Banks Show", REALLY?!. Jag han inte avsluta meningen och strax hade jag fått förklara både pumpar och vad jag pluggar med. Att komma in var inget större problem än att avsluta konverationen. Hon kollade knappt i passet.

Även den equatorianska taxikillen som skulle hämta upp mig var oväntat possitiv. Men så bondade vi på spanska med. Språk och ursprung är inte att underskatta, speciellt när ursprunget är lika kulturellt och geografiskt långt ifrån varandra som Sverige och Spanien.

Imorgon är det hotellfrukost och inspelning, nu bad och the. I helgen Schysst Jul!