En nazifilmare till farsa

1940 regisserade Veit Harlan Jud Süss, en av Nazitysklands mest framgångsrika antisemitiska propagandafilmer. Propagandaminister Joseph Goebbels tyckte om den så mycket att han uppmanade alla poliser och SS-soldater att se den.

I dokumentären Harlan: In the Shadow of The Jew Suss undersöker Felix Moeller hur släkten Harlan påverkats av och hanterat arvet efter sitt ökända svarta får.

Veit Harlan åtalades för krigsförbrytelser två gånger men frikändes. Han hävdade alltid att han aldrig var nazist och att han tvingades att göra propagandafilm av Goebbels. Hans tre söner hanterade alla situationen olika och släkten är numera splittrad. Thomas Veit blev författare med dragning åt vänster och har ägnat sitt liv åt att kritisera sin far. Andra är mer förlåtande och menar att Thomas svikit släkten, att lojaliteten till familjen väger tyngst.

Ännu i dag påminns den yngsta generationen Harlans om släktens mörka historia. Vi får höra historier om oförstående lärare och om hur de tonåriga barnbarnen reagerade första gången de såg Jud Süss.

Harlan... hade vunnit på lite hårdare redigering, den segar ordentligt mot slutet. Men historien om Veit Harlan är fascinerande och familjedramat gripande. En träffande illustration av skuldfrågan som plågat hela Tyskland efter nazismens fall och ända in i 2000-talet.

/Webbredaktör Ström