En koreansk vampyr är roligare än nio datoranimerade trasdockor

Dagens filmer:

Thirst
Park Chan Wooks högst originella bidrag till vampyrvågen. Det är blodigt, vackert och väldigt roligt. Här är inte vampyrismen en metafor för sex utan ett komplement. Och så bjuds vi på en av de senaste årens mest minnesvärda filmkyssar. Dagens höjdpunkt.

Leslie, My Name Is Evil
Cheerleadern Leslie lockas in i Charles Mansons mordiska "familj" och hamnar i en värld av sex, droger och mord. Samtidigt växer välkammade kemisten Perry upp i en kristen konservativ familj. De två möts när hon ställs inför rätta och han hamnar i juryn.

Symboliken är övertydlig (alla söker frälsning så sitt sätt, Perrys kemikalier regnar över Vietnam så han är OCKSÅ en mördare), dialogen usel och överspelet så skenande att det känns som att man ser en musikal men utan att någon brister ut i sång. Eller vänta, det sjungs faktiskt en låt vid en lägereld där Manson upprepar mantrat "will you follow me to hell" medan Leslie dansar invid lågorna tills hon kollapsar. Skrattretande dåligt.

Tetro
Det är många år sedan Francis Ford Coppola gjorde en riktigt bra egen film, men man slutar ju aldrig att hoppas på en återkomst. Nu är han tillbaka med en personlig liten film om två bröder som vuxit upp i skuggan av en framgångsrik far. Det är välspelat och det svartvita fotot (med vissa scener i färg) snyggt. Men det är också för långt och jag hade svårt att verkligen komma nära rollfigurerna.

9
Datoranimerad postapokalyptisk trasdockeaction. Stiliga bilder och högt tempo, men tyvärr glömdes manus, andningspauser och originalitet bort. Synd.

***

Jag har förresten inte hunnit blogga om Fish Tank än. Den var så bra att den förtjänar en egen, längre post. Den kommer, jag lovar.

***

Nu ser jag fram emot festivalens sista dag. Ska försöka hinna med Bronshästvinnaren Dogtooth, den lär vara något alldeles speciellt.

/Webbredaktör Ström