Edward Bloms blogg

Umeå var väldigt trevligt. Jag var där i tjänsten och på lördagen deltog jag i ICA Region Norrs årsmöte och höll själv föredrag om ICAs historia, samt ledde en ölprovning på kvällen. Fantastiskt roligt med all positiv respons från Norrlands glada handlare - både på historien och ölen ... Dessutom bjöds det på en prima middag som varade nästan fram till midnatt. Viniskänkandet var generöst och underhållningen mycket rolig.

Redan kvällen innan hade jag passat på att besöka en gammal banrdomsvän, Richard, som jag inte träffat på tretton år. Äldsta sonen Victor var också hemma, medan övriga barn var på annat håll. Förutom att det var fantastiskt trevligt att återses och samtala om allt mellan himmel och jord så bjöd far och son på en fantastisk middag.

Torsken hade de själva dragit upp ur Ishavet och den var i sig fantastiskt läcker, med en härlig stekyta och inte en minut för länge på spisen. Därtill tog de fram en enorm mängd egenplockade, förvällda kantareller, vilka stektes i smör och olivolja. Spadet från kantarellerna hade först avskiljts och användes tillsammans med vin till att späda en av de bästa risotton jag ätit. Slutligen fördelades kantarellerna så att hälften fick ge ytterligare smak åt risotton och hälften lades ovanpå torsken. Det hela avnjöts tillsammans med ett utmärkt Nya Zeeländskt vin som hade en härlig friskhet, tyckte nästan jag kände en aning ton av kiwifrukt i den, men det kanske var dess härkomst som fick mina associationer att gå väl långt.
 
Sonen, som i övrigt verkade vara en yngling med huvudet på skaft, fann dock mitt vurmande för 1800-talet, fullständigt barockt och lagom till kaffet hade han kommit fram till att konservatism, måste vara det dummaste han hört talas om. "Vad jag äger dig", konstaterade han slutligen på det märkliga ungdomsspråket när han ansåg sig ha vunnit diskussionen. Som tur var hade jag hört på Språket i P1 vad uttrycket betyder så jag slapp i alla fall sitta och se ut som om jag inte förstod ett spån. Inte lätt att omvända ungdomen! Börjar tvivla på att vi någonsin kommer få ståndsriksdagen åter.

 Idag:

• Var nervös eftersom slutkontrollen av Företagsminnen för första gången lagts över på någon annan
• Läste på om oxjärpens historia men fick ingen nytta av det
• Var ledsen för att ett trevligt lag slogs ut på dagens inspelning av Stjärnkockarna
• Drack några glas vin som Lisa hävdade att var korkskadat
• Fann att pappa varit här och lagat min köksstol
• Har fått en hy torrare än fnöske av all teatermsink - den flagnar långsamt bort
• Har börjat läsa Muminpappans memoarer men tycker Janssons första version som är för dyr för att köpa på antikvariat, Muminpappans bravader, hade en roligare titel
• Höll på att dödas av ett nedfallande isblock från ett tak
• Gick i mässan eftersom inspelningar hindrade mig både förra och kommande söndag
• Köpte ost hos Winjas - o vad gott
• Ringde polisen och anmälde en hyresvärd som inte varnade för uthängande istappar
• Tvättade skjortor, men borde ha tvättat mer
• Betraktade en fylld diskbänk, men hann inte ingripa
• Gladde mig att nu både Martin och Lotta gått med i Facebook, nu är det bara syster och svåger kvar ...

Framöver:

• Packa inför flyg till Björkarnas stad i morgon
• Till apoteket
• Byta en slips som var för röd innan ångertiden går ut
• Finslipa mina Powerpoints
• På middag hos en gammal barndomsvän jag inte sett på säkert 15 år
• Hålla historiskt föredrag och leda ölprovning för Norrlands ICA-handlare
• Spela in Stjärnkockarna igen på söndag
• Borde köpa större galoscher och vattna blommorna - och köpa en ny hatt åt Jonas ,,,
• Kommer inse att jag inte kommer komma iväg till Kölnerkarnevalen i år heller eftersom jag som vanligt inte skrivit in det i almanackan utan bokat upp mig med annat

En flicka som gick på samma skrivkurs som jag för några år sedan har en riktigt rolig blogg, Fancys listor, nästan helt uppbyggd bara av just listor. Man kan tycka att konceptet vore svårt att förnya, men hon har lyckats hittills. Nu senast är dock inte text listad utan Youtube-rutor med favoritreklamfilmer. Ett ord som för övrigt skulle lämpa sig utmärkt i hennes inlägg under filmerna: "Ord som 90 % av Sverige bloggare garanterat skulle särskriva" ... 

Fångade nyligen denna syn nere i Rådhusets tunnelbanestation. Frågan som malde i mitt huvud: Medveten konst eller bara någon som glömt ett par skor?

Var på ett mycket trevligt evenemang i söndags. Eller rättare sagt två, för först var jag och firade min yngsta systerdotters födelsedag. Därefter åkte jag till ett "litterärt tupperwareparty": tre författare föreläste i en större våning för inbjudna gäster och sålde sina böcker – som på ett tupperwareparty, fast med bättre varor. Dessutom såldes vin och tilltugg till förmån för ett barnhem i Haiti. Oerhört trevligt initiativ! En av författarna var en gammal bekant, Torbjörn Elensky, en annan en ny bekants mor, Anne-Charlotte Kinn, – och den tredje Björn af Kleen. Märkligt hur denna herre dykt upp i min värld de senaste tre månaderna, fast jag aldrig hört namnet tidigare.

1. Jag skulle vara med i Aschberg i slutet av oktober förra året och ville se hur det var upplagt. Därför tittade jag på senaste programmet i serien, och där satt af Kleen och propagerade mot fideikommissen. Snart hörde jag honom på radion i samma ärende och när jag åkte ner till Skåne före jul hade han skrivit en ilsken debattartikel i kvällstidningen. Jag ogillade hans åsikter och hans metoder (där de intervjuade kände sig lurade och utnyttjade) och förvånades över att ingen gick i polemik utan alla media höll med honom, varför jag skrev ett blogginlägg om det.

2. Någon månad senare läste jag en intressant roman, Blixthalka av Erik Helmersson. Författaren beskriver den själv som ett försök att skriva en Katolsk roman. Den innehåller en del intressant tankeinnehåll, men mest intressant är det outsagda, symboliska. Det är möjligt att jag övertolkar efter att ha hört Helmerssons uttalande om katolsk roman, men jag läste den som att huvudpersonens irrande på Island var ett möte med och sökande efter Gud, vilket också avslutas med dop, bikt och nystart i livet. Efteråt sökte jag på nätet efter kommentarer om boken och första träffen var naturligtvis en recension signerad af Kleen. Sällan har en recension varit så innehållslös. Över halva texten var ett ondgörande över en människotyp af Kleen kallar asgamar: män som inte kan få andra kvinnor än sådana som just blivit övergivna och som lämnar dem igen när de åter hämtat styrka. Mitt enda intryck var att recensenten var förbannad att den flickvän han nyligen lämnat lyckats få en ny pojkvän och att det var de enda glasögon han kunde läsa Blixthalka genom, för inte handlade boken om detta.

3. Så förra veckan meddelade min goda vän och jurykollega, Lisa Förare Winbladh, att hon tänkte sluta använda Facebook eftersom hon blivit uthängd i Expressen. En artikel hade skrivits som byggde på interna små skämt mellanhenne och några väninnor på Facebook, men där kan även vänners vänner se alla små skämt man skriver. Artikeln sattes ihop av dessa små meddelande utan att ange i vilken sammanhang de var skrivna och varvade dessutom in dem med lite lösryckta citat från en gammal blogg. Och vem stod bakom denna pressetiskt synnerligen tvivelaktiga artikel? Ständigt denna vessla!

4. Jag hade bestämt mig att försöka sammanfatta dessa 3 punkter i en blogg, men innan jag hann det, bara dagar senare blev jag bjuden på nämnda tillställning och där står han i alltså i egen person: Björn av Kleen. Jag hade förväntat mig en överlägsen arg, ung man i svarta jeans, men möttes av den totala motsatsen. I en elegant linnekostym utgjorde af Kleen en sann sinnebild av älskvärdheten, dämpad, artig, verserad och smidig. Fanns inte ens en chans att få igång en diskussion, utan likt en bysantinsk yrkesdiplomat fångade han elegant in alla frågor och återförde dem väl inlindade i bomull och omslagspapper, i förbifarten, lite kokett omnämnande sin egen konflikträdsla.

Och vad får jag nu ut för sensmoral av detta? Att man inte skall döma folk utifrån de texter man slumpmässigt råkat läsa utan vänta tills man mött dem i verkligheten? Eller att Björn af Kleen är en synbart älskvärd Dr Jekyll som i lönndom under bordet kramar Mr Hydes etterfyllda reservoarpenna? Tja, intetdera, kanske snarare att man skall vara försiktig med vad man skriver offentligt. Hade han läst mitt blogginlägg och vad jag skrev i affekt på Lisas Facebook-sida, innan vi möttes, och hade han dessutom inte varit konflikträdd, så hade det kunnat bli riktigt otrevligt. Särskilt eftersom jag hört att karln har tränat boxning och jag själv är synnerligen rädd för den typen av konflikter.

Carnegie och annan porter hör verkligen julen till – fast den naturligtvis behövs till och från även resten av året. Under mellandagarna hade jag vännerna Carina och Fredrik på lunch. Med tiden tvingades Carina åka hem till barnen medan jag och Fredrik, i väntan på att åka och se hans syster rida i Huvusta ridhus för att därefter dinera på Pelikan, slog ihjäl en timme med porterprovning.

Naturligtvis borde jag skrivit denna blogg direkt efter när jag hade enormt starka åsikter och uppfattningar om de olika ljuva årgångarna. Nu har det gått någon månad och jag sitter och väntar på taxin till MTG-huset för att vara med i Aschberg och jag har naturligtvis rört ihop alla mina porterupplevelser och omdömen. Så pass minns jag i alla fall att Carnegien från 1998 hade mycket intressanta och komplexa smaker och en närmast simmig konsistens, men hade börjat tappa lite grand i sin spänst – så det är nog hög tid att jag börjar dricka alla mina gamla årgångar som ligger i föräldrarnas vinkällare och väntar. Stouten till höger var jäkligt bra också, men jag har helt glömt vad det hette.
 

Måste iväg till inspelning med Stjärnkockarna nu och ikväll är det middag hos gode vännen och kollegan Jonas. Imorgon högmässa, firande av min yngsta systerdotters födelsedag och helst skulle jag vilja hinna iväg på ett "litterärt tupperwareparty" också - även om jag inte riktigt förstår hur jag skall kunna pussla samman det.

Alltså jag hinner inte blogga nu, utan återkommer så där mot söndag kväll eller måndag morgon. Bilden visar dörren till juryns loge bakom vilken jag alltså gömmer mig nu.

Tack vare min jurykollega (i Stjärnkockarna) Lisa Förare Winbladhs oerhört vänliga ingripande blev jag medbjuden till den stora banketten vid Årets kock-tävlingen. Det var en mycket trevlig tillställning och fascinerande hur så läcker mat kunde frambringas åt så enormt många gäster.

Jag vet att en del bara blir gröna i syn av att läsa om vad andra ätit; jag varnar Er nu: sluta läs! Men de som är roade av att veta vad läckerheter vi fick sätta i oss kan skrolla vidare ner och titta på det ljuva bilderna. 

Förrätten var helt fantastisk: olika varianter av lax. Någon sorts chevice, lätt grillad lax med rå kärna (himmelsk), lätt inkokt lax (i klass med mormors) och några starka laxchilirullar. Dessutom någon trivsam rå lax med marinad i glas. (Har tyvärr inte hört de officiella namnet på rätterna utan försöker endast beskriva dem.) Västerbottenkräm, hembakat knäckebröd var tillbehör. Spendrups nya ekologiska öl eller ett gott vitt ackompanjerade.

På var och ens brödtallrik låg en liten tandkrämstub som visade sig innehålla majonäs kryddad med rökta laxfenor.

Ett välvilligt öde hade placerat mig vid ett bord med nio bordsdamer.

Varmrätten var ett helt formidabelt stycke renkött (smakade som filé, men hade inte den formen), en mycket god korv på renhjärta samt en fin blandning rotfrukter kokade på glasburk med kokkött och havtorn. (Såsen som bara var en sorts sky var det enda som inte nådde toppnivå, men på såser är jag kinkig.)

Efterrätten var en charmerande variation på hjortron. Den glömde jag dock att fotografera, så istället får Ni se en bild på min inte mindre charmerande bordsdam Gunilla Kinn, utrikeskorrespondent, med särskilt hjärta för gastronomi, boende i New York.

En kollega har sänt ut en varning om mig: Lämna inte Edward ensam med husdjur.  Finner den lätt överdriven, jag skulle inte börja flå något om jag var gäst i en kamrats hem, men att en sköldpadda råkar glida ner i en kastrull med kokande grädde är kanske lite för enkelt för att man skulle kunna motså ...

På måndag 22:00 skall jag åter vara i Aschberg i TV8. Denna gång skall jag tala om mode! Någon har tydligen skrivit "har en åsikt om allt" på mitt registerkort ... Och naturligtvis är den unga bloggerskan Kissie åter med, en kombination som tydligen var för bra förra gången för att inte återanvända. I alla fall är det så det är tänkt ifall denna länk stämmer - själv har jag inte hunnit få någon närmare information om programmet ännu.

Upptäcker att det är Förintelsedagen idag. Ett lämpligt tillfälle att tända ett ljus och sätta sig ner i stillhet och begrunda mänsklighetens ondska och allt det underbara som aldrig blivit till för att så många människor försvann för alltid - och därmed alla de släktled som skulle utgått ifrån dem.

Bilden är ett fragement av det stora förintelsemonumentet Yad Vashem i Israel, där varje judisk församling som fanns före kriget i Europa och som raderades ut står inskriven i sten. Man kan gå omrkring en hel dag och bara läsa ortsnamn och försöka föreställa sig hela det myllrande liv av familjer, vänner, kultur och verksamheter som bara skars bort från världen.