Edward Bloms blogg

Ytterligare något ur den gamla skokartongen ... (Jag skulle utan problem kunna driva en blogg i åratal bara med hjälp av den.)

Kärleksförklaring till en kupé
Beiga väggar, bruna stolar, en doft av gammal inrökthet och överallt avrundade hörn. Slitna uppfällbara plastbord, en kantstött spegel och ibland en tavla - kanske en kopia av ett medeltida stick.

Landskapets ständiga förändring och dess miljoner egenheter som man alltid inregistrerar och funderar över, men aldrig kommer att tala med någon om.

Vinden som trycker sig varmt emot mig när jag sträcker ut huvudet genom det neddragna fönstret.

Men allra ljuvligast: Tågets rörelse som uppfyller alla nyttokrav och tillåter mig att sitta i absolut sysslolöshet med en känsla av äventyrets meningsfullhet i mitt bröst.

1995
 

Tänkte det var dags att göra lite reklam för "Stadsdelen Lagom", helt enkelt en egen liten Kungsholmsguide.

Arkitektur: Stockholms intressantaste byggnad heter ännu Stadshuset, trots att de blåst sönder en hel våning ... Rådhuset också vackert och några av husen nere vid Norr Mälarstrand.

Böcker: Bokhandeln på S:t Eriksgatan har chanserat kraftigt sedan Akademibokhandeln köpte den för några år sedan. Alla tre antikvariaten på holmen är dock bra: Ryös på Hantverkargatan en klassiker, Strix på Scheelegatan som dök upp på 90-talet om jag minns rätt också helt ok och så finns det ett ganska nyöppnat något kvarter väster om S:t Eriksgatan som inte heller är dumt.

Cigarrer: De har några sorter man i nödfall kan köpa vid kiosken, korsningen Drottningsholmsvägen/S:t Eriksgatan – men vill Ni ha något bättre så får Ni åka ner på stan.

Cocktails: Kungsholmen har varit helt i avsaknad av cocktailbarer, förfärligt! Nu har det dock byggts ett hotell nere vid Lindhagensplan. Har inte hunnit pröva baren, men det lär bli.

Kemtvätt: Här finns det åtskilliga att välja; av någon anledning så domineras Kungsholmen sedan evigheter av kemtvättar och frisörer – fotvårdsinrättningarna har däremot minskat på senare år. Själv går jag till en kemtvätt på S:t Eriksgatan med en fin gammal neonskylt. När mamma var ung hade de en kägelbana där som man kunde roa sig med medan man väntade på tvätten. Skall man ha snabbkem finns det en uppe på Drottningholmsvägen.

Kläder: Har gått på herrekiperingen Georg Sörman sedan jag gick i högstadiet: klassiskt herrmode som klubblazrar, tweedkavajer, rockar, hattar, tröjor etc. försäljs av mycket kunnig och trevlig personal. Även en av Sveriges främsta leverantörer av mässdräkter till landets sinande grupp officerare.

Konst: Fel stadsdel: Inga konstmuseer och få gallerier, inga statyer.

Konstigaste hak: Steril, liten Boullehall upplyst av starka lysrör nere i Rådhusets tunnebana - men pensionärerna verkar trivas. 

Lunch, daglig: Chakula på Pontonjärgatan håller ännu måttet, mycket varierande och välsmakande luncher för bara 79 kr.

Lunch, klassikern: Det finns endast två ställen med anor från Bellmans tid och längre tillbaka på Kungsholmen: Mäster Anders och Piperska Muren. Den senare är dock bara festvåning. Mäster Anders är ett härligt ställe för lite lyxigare lunch. Det brukade även vara bästa stället på holmen för middag, men idag har det blivit någon sorts timeeating där man tvingas äta sin mat i hast och sedan bereda plats för nya gäster.

Mest överreklamerat: Den s.k. Västermalmsgallerian har verkligen ingenting intressant. Stora vita ytor med massa butiker som säljer tråkiga damkläder.

Middag, vardagskväll: Klassiska Indian Curry House vid Kungsholms Torg håller ännu stilen, även om de fått konkurrens av myriader av andra indier sedan det först öppnades. Långt ifrån ett lyxhak, med sin anspråkslösa inredning, men härlig mat och perfekt ställe att äta middag en vardagskväll med en kamrat.

Middag, mellanklassen: Helenes bar och krog har några trevliga kötträtter, alltid stora portioner och snabb betjäning.

Middag, lite lyxigare: Kungsholmen, vackert beläget nere på kajen, har utmärkta rätter anpassade för att passa de flesta smakriktningar i en inredning som känns lite amerikansk-asiatisk foodcourt-inspirerad. Kungsholmens första lite lyxigare ställe.

Museer: Mig veterligt finns bara Tullmuseum, men det är intressant.

Ost: Winjas ostgross på Bergsgatan har Stockholms bästa och mest prisvärda utbud av ostar. Ett ställe att vallfärda till, något också allt fler gör från stadens alla hörn. Kungsholmens mest intressanta affär.

Religion: Enda stadsdelen (förutom Gamla stan) utan katolsk kyrka, vilket ju är en nackdel. För lutheraner finns dock Kungsholmens Kyrka, vilket skall vara en trevlig församling och kyrkan är ganska pampig, men inte någon av stans vackraste. Två gamla judiska kyrkogårdar, Frälsningsarmén och ett Hari Krishna-tempel ökar i alla fall den religiösa mångfalden.

Shopping: Det mesta brukade finnas på Åhléns men nu har de tagit bort både slipsar, herrhattar och det mesta av leksakerna. Fortfarande stället man går för lite av varje dock. En del kul grejer finns på Scottish House. Och så har man ju de där lågprispryttelbutikerna på S:t Eriksgatan som är perfekta för julklappar och liknande.

Skor: Mycket snygga, handgjorda läderskor till synnerligen lågt pris, eftersom de direktimporteras från Spanien får man från den vänliga familjen som driver Alicante Shoes.

Sport: Utmärkt promenadstråk kring hela holmen, simhall i Polishuset, boulebana i Rålambshovsparken.

Scenkonst: Finns en liten uppe vid Hantverksgatan inrymd i gamla Pärlan, men jag vet inte vad de har för inriktning. På sommaren parkteater nere i Rålambshovsparken. Alla biografer nedlagda, inga konsertlokaler.

Vin: Winjas ost och vinbar nere i källaren på Scheelegatan har både en mycket trevlig vinbar och en restaurangdel med huvudinriktning på kvalitetsostar. Specialiteten är att sälja dyrare viner med låga påslag, så man kan unna sig riktigt intressanta sorter. Medan man väntar på att Winjas öppnar är även Terranos Vinotek ett roligt ställe där man laddar pengar på ett kort och sedan kan ta smakprov av diverse sorter från en automat - perfekt After Work-hak även det.

Öl: Klassiska Löwenbräu har ett hjälpligt utbud tyska ölsorter, klassisk tysk Bierstubeinredning samt fläsklägg och tyska korvar. Klassiskt hak varje Kungsholmsbo måste besöka med viss regelbundenhet. Är man ute efter ett stort utbud från Sveriges mikrobryggerier är istället MacKinlay's Inn att rekommendera. Kungsholmens enda ölkännarställe och perfekt för After Work, dock ganska litet så man får vara beredd på att stå.

Övrigt: Ett helt polishus borde vara holmens främsta plus, men tyvärr gör det föga nytta: S:t Eriksgatan har gått om Björns Trädgård vad gäller våldsbrott och man gör bäst att hålla sig borta därifrån efter mörkrets inbrott.
 

Igår var jag i radio och debatterade feminism ... eller i alla fall hur illa kvinnor ofta har behandlas i historieskrivningen gällande företagande. Det var Västerbottenostens skapare Ulrika Eleonora Lindström som jag ville rentvå i ett inlägg på CfN-bloggen på internationella kvinnodagen och som sedan blivit diskussion i Västerbotten. Här är länken till radioprogramet.

Ja då har redan tre avsnitt av Stjärnkockarna sänts – går snabbare att sända än att spela in. Synd att Lag Schollin åkte ut, jag har vuxit upp med "Änglar, finns dom" och Christina och Oliver var så trevliga tillsammans.

Vid inspelningen av första avsnittet kände jag att jag ännu inte riktigt hittat min nisch i juryn, men från detta avsnitt började det arta sig, bl.a. eftersom producenterna började tänka på att ge mig någon fråga om historia då och då också. Och en fördel med att lag slås ut finns det, för varje lag som försvinner blir det nämligen fler minuter för juryn att synas i rutan ...

En kvinnlig god vän ringde förresten idag och talade om programmet. Hon var irriterad på Tom som hon tyckte var alldeles för elak mot deltagarna. Men han spelar bara teater när han sitter i juryn, så fort kameran stängs av är han en otroligt vänligt själ. Fast, man bör kanske inte bjuda honom på middag: Hans syster kunde nämligen konstatera att han numera kommit så in i juryrollen att han började kommentera hennes matlagning på samma sätt som i Stjärnkockarna – se hennes blogg!

Oj, oj, vad skall man säga om denna hyllning. Tack så mycket!

Några snabba svar:
1. Ed har jag endast kallats av familjen som ägde de vidsträckta jordgubbsfälten bland Shropshires gröna kullar där jag slavade en hel sommar dagtid, för att kunna hänga på puben under kvällarna.
2. Åka karuseller och bergochdalbanor skulle jag inte ens göra med arvode. Som jag konstaterade vid jobbfikat i eftermiddags, när vi råkade vara inne på samma tema: "Livet är läskigt nog ändå utan att man skall behöva bygga speciella maskiner för att framkalla dödsångest". (Grönan för mig är en hastig femkamp och sedan stranda på Tyrol.)
3. Jag skulle faktiskt träffa Lisa i juryn för att inta en lunch bestående av fantastiskt kalvbräss och ett hejdlöst dyrt (men prisvärt) vin på 19 Glas. Hade f.ö. just sprungit in i den förtjusande riksdagsman Arkelsten precis innan Dig.
4. Som tur är finns det andra föreningar där man dricker mjöd ur kranium som vi får vara med i.  

Ja, så kommer då min utlovade förklaring av vad som egentligenhände på genrepet, som Aftonbladet skrev om i dagens tidning och gårdagens webb, och som Rikets sal spekulerat i under dagen.

Det hela var naturligtvis en höna av en fjäder. Jag kände mig dagen efter genrepet ganska dålig: muskelvärk, slö och rejält trasslig kista, men var knappast dödssjuk. Efter att ha mejlat med Lisa visade det sig att hon hade liknande symptom. Vi hade under dagen sett hur kalvköttet först låg framme och var varmt redan när vi kom och sedan låg där i timmar, varefter det försvann ett kort tag in i kylen för att åter läggas fram inför ljussättning. Repetitionen tog hur lång tid som helst, timmarna gick och kalven låg och mös i strålkastarvärmen. Naturligtvis misstänkte vi därför att det var köttet som spökat, och var tvungna att ta upp det hela med organisationen för att inte samma sak skulle upprepas vid första inspelningsdagen. Vi fann det dock lite dråpligt att om alla stekt köttet så hade ingenting hänt, men Kök Elfvings hade ju valt den kreativa idén att göra råbiff och jag fann den så läcker att jag glupskt åt massvis ...

Sedan är det ju svårt att veta vad man blivit sjuk av; citerar vårdguiden: "Det tar mellan en och 48 timmar från det att den infekterade maten har ätits till dess att symtomen bryter ut". (Klassiskt grammatiskt fel förresten, man skall inte blanda utskrivna tal och siffror i samma sats.) Och jag tror inte några andra som åt av råbiffen blev sjuka.

Det hela blev dock något av en anekdot och därmed var det någon som tyckte det var en rolig sak att läcka för pressen, jag hade inte något emot att berätta historien heller när jag hörde att Aftonbladet ville ha en intervju kring det. Men efter att jag fått höra att Ulf Elfving inte vill att det skulle skrivas om det, så avböjde både jag och Lisa att uttala oss. Detta hade ju dock bara resultatet att tidnigen körde storyn ändå, men fick en vinkel där det verkade som om Elfvings försummat hygienen – så var det alltså inte. Hade alltså varit bättre att "tala ut" för Aftonbladet på en gång, borde ha lyssnat på Mange i Kök Crafoord.

Omtumlande dag! Började som sagt med att Företagsminnen som jag är redaktör för kallades Sveriges snyggaste tidning i SvD. Synd bara att Gellerfelt stavade mitt efternamn med två o istället för ett - men det kanske var för att jag råkat skriva Gellerfeldt någon gång ...

Sedan började min blogg på jobbet om att rentvå vår mejerihistorias främsta namn,  Ulrika Eleonora Lindström, valsa runt på Twitter och Sveriges Radio Västerbotten snappade upp det och tog upp i sina nyhetssändningar och på hemsidan. Synd bara att de också felstavade mitt namn, fast nu med enkelt v istället för dubbelt i Edward, samt kallade Centrum för Näringslivshistoria för Centrum för Företagshistoria ...

Stressigt på jobbet med massa artiklar som skulle korrekturläsas och sedan iväg och hålla föredrag om Ärtsoppan och punschens historia för en trevlig förening, därefter middag hos goda vänner där jag även fick se första avsnittet av Stjärnkockarna. Blev väldigt annorlunda än det såg ut i studion - roligt att se!

Väl hemkommen visade det sig att Aftonbladet publicerat historien om "matförgiftning" trots att Ulf Elving inte ville det och jag och Lisa därför inte ville uttala oss och bett att de skulle låta bli. Att jag inte uttalade mig hade tyvärr förvärrat det hela, eftersom skulden nu lades på Ulf som var helt oskyldig till det hela. Får nog förklara det hela i morgon i en egen blogg.

På det stora hela ändå en fantastiskt dag, som nästan fick mig att glömma förargelsen över att jag inte var inbjuden till White Guide-galan i år ...

I dag kallades tidskriften Företagsminnen för Sveriges snyggaste tidskrift av Mats Gellerfelt i Svenska Dagbladet!

Jag har skrivit för den sedan 1997, då den gick över från att vara årsbok till tidskrift, och de senaste sju åren varit dess huvudredaktör. Den utges av min "vanliga" arbetsgivare den ideella föreningen Centrum för Näringslivshistoria och var från början ett vanligt litet medlemsblad, men är sedan flera år en riktig tidskrift - och nu alltså landets snyggaste.

Det är fånigt hur glad man blir när man får beröm för något man lagt ner så många års arbete på. Går bara omkring och myser. Mest skall dock tidningens formgivare/layoutare Matts Hildén och Matthias Grönwall på Silvia Media, samt mina kollegor som sköter bildvalet numera: Anders Gidlöf, Åsa Holmgren och Margarita Feldman hedras.

Senaste numret har förresten skönhetsindustrin som tema och går att köpa i välsorterade tidskriftsaffärer t.ex. stora Pressbyrån på Centralen, Arlanda och Gallerian. Läs mer på Företagsminnens egen sida.

I kväll börjar alltså Stjärnkockarna, kl. 20:00 i TV3: Ett kokkonsttävlingsprogram med diverse namnkunnigt folk, tillika passionerade amatörkockar, i de olika lagen – och med mig i juryn. Av naturliga skäl spelar jag som juryledamot endast en biroll i det hela, men då och då sticker jag fram mitt huvud och fäller mer eller mindre underbyggda kommentarer, mellan tuggorna.

Själv har jag inte sett en enda snutt av programmet i förväg, så jag är ganska förväntansfull. Hoppas Ni (och jag själv) kommer att uppskatta det.

I natt är det Oscarsgalan  - och när jag börjar fundera så tror jag faktiskt inte att jag varit på bio på över fyra år! (Det senaste jag såg var Zozo och det var för att en dejt drog med mig.) Helt otroligt; när jag bodde nere på Norrmalm gick jag någon gång i månaden, men eftersom Kungsholmen inte har någon biograf så blir det tyvärr aldrig av längre. Skall man åka ner på stan kan man ju lika gärna gå på teater eller opera ... Saknar Draken, som tydligen skall bli möbelmagasin - suck!

Jag har således inte sett en enda av de nominerade filmerna och känner inte igen ett enda namn. Men min goda vän Jenny är desto mer insatt, därför hänvisar jag alla filmintresserade läsare till den utmärkta bloggen Kulturdelen!