Moderna samhällen kan och bör göra sig av med så många tabun man kan. I ett tänkade rationellt samhälle med goda informationskanaler gör de lite eller ingen nytta. Man bör istället möta tabubrott som man möter alla nya företeelser. Skadar detta någon/något? Vill jag göra det? Har jag nån rätt att ha en åsikt om huruvida andra får, eller hur de får ägna sig åt det?
(wikipedia) Tabu är ett ord med polynesiskt ursprung som innebär en allmän uppfattning, ofta grundad i religion, om att något är heligt eller förbjudet. Första kända användandet av ordet i engelskan har James Cook (1777) som upphovsman.
Då en aktivitet eller sedvänja klassificeras som tabu förbjuds den ofta, och görs kriminell. Vissa tabun eller sedvänjor förbjuds i lag och överträdelser kan då straffas i domstol. Andra tabubrott resulterar enbart i skam inför de som följer tabut.
Exempel på tabu är matrestriktioner inom religion, exempelvis halal och kosher, religiös vegetarianism, och förbudet mot kannibalism. Andra exempel är sexuella, exempelvis homosexualitet, förhållanden mellan personer från olika folkgrupper, incest, pedofili, nekrofili, och även beteendemässiga, som att rapa eller släppa sig, använda vissa sorters droger, et cetera. Även att inte dölja ansiktet i islamska länder och visa nakenhet i västvärlden är exempel på tabu.
Inga tabuer är universella, men vissa, som exempelvis incest, förekommer i majoriteten av världen. Många tabun finns kvar långt efter att den ursprungliga anledningen till dem försvunnit, vilket gör att man kan sluta sig till att tabun avslöjar något av ett samhälles historia, i de fall då en sådan historia inte finns nedskriven.
Ett tabu förhindrar ofta diskussion om ämnet tabuet handlar om, vilket kan leda till att felaktig information lärs ut i exempelvis skolor, och att ord som är tabu byts ut.
Ofta kan man se rationella orsaker till ett tabu. Avföring och andra kroppsutsöndringar kan smitta folk med sjukdomar, i griskött kan det finnas parasiter, droger är hälsofarliga och så vidare.
