hmmm, yppiga, inte yppiga, yppiga inte yppiga. Ju mer jag stirrar på dem desto mindre ser jag
Jag tittar, pumpar, tittar lite mer, klämmer... näe. Inte nu heller, men visst har de blivit större? Min sambo tittar, tittar igen.
-Tja. Fast det är ju så de ser ut.
-Men titta så här om jag böjer mig lite frammåt (aldrig tidigare har jag hoppats på större manboobs).
Nu kom jag precis hem från klubben där jag jobbar som dörrvakt. Trött, klockan är halv tre. Ska hinna en omgång innan jag knoppar in. Tidigare idag fick jag hör ryktesvägen att jag äter hormoner, det visste inte jag om. En kompis kompis hävdade det bestämt. "-JA, DET GÖR HAN!" Hihi, roligt vad viskleken kan bli för nåt. En reporter som ringde för nån vecka sen undrade om det var sant att jag hade opererat in pumpar i brösten. För tydlighetens skull är ovan inte sant.
För er som vill ha mer av inlägg så kommer det snart ett om saker jag tänkt om mödravården jag upplevde och tänkte på i samband med graviditeten, mycket mysko. Om barnmorskor från ammingsmaffia till "det finns ett speciellt band mellan mor och barn".
Mina bröst i alla fall. Nu misstänker jag att ni inte skärskådat mina bröst förr, så ni ska få en snabb summering. Alltid har de putat ut, det beror inte på nån speciell bröstform utan på att jag aldrig helt blivit av med mitt bebishull (trots otappra försök). vad jag tycker mig se är att brösten fått en flackare lutning undertill. Om ni tar ert pekfinger och lägger ca 2 cm under bröstvårtan, trycker in och sedan uppåt så kommer ni i överdriven form fatta vad jag menar. Nu är det i mycket små mått detta vad, jag menar. Men min mage är rätt putig den med, och så vitt jag vet finns inga mjölkkörtlar där.