Edward Blom

Nej, det är inga rörliga bilder. Men det handlar om Edward.

Satt för ett par veckor sedan och diskuterade med några vänner om vilka som är de bästa sångerna att lyssna till när ett förhållande tagit slut. Frågan är intressant eftersom det egentligen är rena nervgiftet att spela sådana stycken när man lider av hjärtesorg. Men temat kunde inte riktigt släppa mig utan malde vidare i bakhuvudet tills plötsligt den stod där fix und fertig, och naturligtvis vann Povel.

Den optimala Topp 15 för sprucken kärlek.

1. Povel Ramel: "Din njugge far och din snörpiga mamma" - finns ej normalt på internet, men kan för tillfället höras på Lennart Jirlows sommarprogram på P1 Play, dra bara fram spelaren till 23:20 så börjar den.
2. Frank Sinatra: "I'll be seeing you"
3. Nils Ferlin: "Gick jag allena" - kräver Spotify
4. Just D: "Plast" - finns märkligt nog ej på internet
5. Yazoo: "Nobody's diary"
6. Zarah Leander: "Nur nicht auf Liebe weinen"
7. Lars Demian: "Skallen full av brännvin"
8. Kajsa och Malena: "Brev från ett torg" - ngt konstig liveinspelning
9. Sinead o Connor: "Nothing compares"
10.Billy Bragg: "Honey I'm a Big Boy Now" - endast texten Whishing the Days away duger dock den med och finns på Youtube.
11. Adolphson och Falck: "Ifrån"
12. Marlene Dietrich: "Frag' nicht warum Ich gehe"
13.Roxette: "Spending my time"
14. Cure: "Boy's Don't Cry"
15 Ratata: "Glad att det är över" 

Några av dessa, om än betydligt fler muntra visor, kommer jag säkert att spela 7/8 när jag skall debutera som DJ. Klubb Fantastiskt och restaurangen Landet har nämligen hyrt in mig då för att från kl. 17:00 och drygt två timmar framåt spela vinylskivor på deras uteservering. Landet ligger vid Telefonplan, LM Ericssons väg 27 - hjärtligt välkomna till deras uteservering och hör mig spela!

Var på Dramaten med två goda vänner ikväll och såg Hantverkarna; började som en vanlig fars som drev med det faktum att det alltid är hantverkarna som styr och att det tar flera gånger längre tid och kostar mycket mer än vad som ursprungligen sagts. Var roligt hela tiden, även om jag då (innan jag sett hela stycket) tyckte att några av hantverkarmedhjälparna spelade över. Och jag kunde inte riktigt förstå de enorma privatteatersskrattsalvor som en del damer i publiken uppgav, ett leende räckte.

Sedan blev det mer crazykomedi när den stackars huvudpersonen mer eller mindre mot sin vilja råkade ta livet av den ena hantverkaren efter den andre. Fortfarande lite roligt, men lite väl utflippat, som en del romaner nu förtiden som går så långt i överdrifterna på de sista sidorna, att historierna till slut bara rinner ut i sanden, antagligen avsiktligt som en sorts Verfremdungseffekt.

Men så började en annan underton göra sig gällande och skrattet blev obehagligt segt i halsen. Plötsligt blev det så där riktigt otäckt som bra teater ibland kan bli. Magmuskeln stelnade och ett lätt illamående spred sig. Inte för att storyn i sig höll som en realistisk skildring, det var en fars som inte brydde sig att vara det minsta trovärdig, men överdrifterna blev inte alls ironi eller verfremdungseffekt, snarare framställdes samhället och samtiden som i en tivolispegel och ur det perspektivet stack några av dess (och därmed även våra) varbölder så markant fram att de inte längre gick att dölja med de mentala skygglapparna. 

Jag cyklade hem med en fullständig annan sorts obehagskänsla än den man vanligtvis erfar när Dramaten försöker vara rolig.

På Kulturdelen lägger säkerligen J. snart upp en längre recension, så gå in dit också. (Första gången hon inte hinner före mig - undrar om hon sprang iväg på en annan förställning efteråt?) 
 

Denna märkliga skylt hänger vid ett bostadsområde nära mitt arbete i Bromma. Har länge funderat på att anmäla den, men vet inte om det är till Jämo eller Djurskyddsmyndigheten. Oerhört diskriminerande dock: att bara kattor är förbjudna att rastas inom området, medan hankatter tydligen får pinka ner hur mycket de vill. Skärpning, Stockholmshem!

Semestern fortsätter och jag försöker fylla den med lika mycket nöjen som röjning i lägenheten. I går föll dock städningen helt bort ... Kvällen innan hade ju blivit sen så jag gick direkt från uppstigandet till lunch med Lisa Förare Winbladh, min goda vän sedan Stjärnkockarna som för tillfället var gräsänka. (Stackars Johan låg i influensa någonstans i England.) 

Alla ställen vi tänkt att luncha på var sommarstängda, men till slut hade vi hittat ett som lät intressant och hade sommaröppet, fast väl där visade de sig ha måndagsstängt ... Det blev indiskt på Angora Tandori istället, pålitligt, gott och alltid öppet. Efteråt gick vi ner till Mälarpaviljongen: solade och drack rosévin i många timmar och lagom när Lisa begav sig hem så dök gemensamma vännen Gunilla upp och rosédrickandet fortsatte. Fast då hämtade jag en flaska från kylen istället och vi satte oss några meter bort från Mälarpaviljongen på en filt. Paviljongen är ju trevlig men knappast lågbudget.

På kvällen var vi alla tre och ytterligare några vänner till Lisa på hennes stamställe "19 Glas" i Gamla Stan, som firade två år med halva priset på ett antal utvalda kvalitetsviner. Vi knaprade tapas och njöt det ena vinet ljuvare än det andra och ändå var slutnotan mycket human. Ett ställe som verkligen är att rekommendera, även till vardags när de inte har halva priset.

I dag har jag dock varit flitig: röjt en garderob, sorterat pressklipp, städat köket, dammsugit, gått ut med återvinningsskräp och slängt en enorm massa skräp. Jag hade själv glömt hur många intervjuer och notiser det varit med mig senaste två åren, och det blev nästan chockartat när jag sorterade upp alla klippen och såg dessa ständigt återkommande bilder på mig själv.

I kväll skall jag med en god vän på Allsång på Skansen, inget jag varit på tidigare, men det blir säkerligen roligt. Men innan dess ännu ett par timmar hårdstädning här hemma, om jag inte lockas i väg att ta ett bad i stället ...
 

Här kommer reporter Simon Mosers (han som gör de fantastiska reportagen om matvaror) bilder från sista inspelningen av Meny med Edward Blom. Kunde inte frånhålla Er dessa. [Själv har jag semester, vilken i dag tillbringas med att sortera gamla papper och i morgon med att mangla ...]  

Edward Blom och Ellen Wästfelt spelar krocket vid inspelningen av Meny med Edward Blom, avsnitt 7: "Glaset".

I dag firar mina älskade föräldrar sin 45:e bröllopsdag tillsammans med närmsta familjen. (Egentligen inföll den redan för några veckor sedan, men då satt min mor fortfarande och gjorde deklarationer, eftersom hon har bokföringsbyrå, så firandet fick bli i dag.)

Efter alla dessa år är "de gamla tu" fortfarande lika fanatiskt nyförälskade och nojsar omkring med varandra som om de ännu vore i tonåren och precis upplevt sin första kyss. Samtidigt har de aldrig avskärmat sig från yttervärden utan hemmets dörrar har alltid stått på vid gavel mot omvärlden och folk har kommit och gått. Har ofta tänkt på att världens alla relationsexperter och familjeterpeuter borde komma hit och studera dem och försöka finna ut hemligheten bakom detta äktenskap.

Ett hjärtligt, hjärtligt grattis. Hipp, hipp Hurrah!

I går spelade vi in avsnitt 7 och 8 av Meny med Edward Blom, vilket innebär att det var den sista inspelningsdagen. (Även om det bara är tre program som hunnit sändas ännu.)  Sammanlagt har vi varit ute på Gräddö och spelat in sex gånger under en period av ca två månader. Lite skönt kändes det att projektet var klart, men mest tråkigt eftersom vi har haft så väldigt roligt. Hoppas verkligen P1 ger oss chansen någon mer gång. (Skriv gärna positiva lyssnarbrev på Menys hemsida det ökar chansen.)

Kombinationen av Ellen och mig som programledare har verkligen fungerat bra; vi har haft tillräckligt olika syn på maten och världen för att skapa dynamik och ändå tillräckligt många anknytningspunkter för att stämningen hög.

Ellen Wästfelt pekar på produktionsbolaget Muncks skylt, som stått bakom programserien, när vi som vanligt spelat in lite ljud i studion före utfärden till Gräddö.

En eloge till Anna Iversen, bilden nedan, som både valde ut oss båda aktörer och producerat det hela. Med förvånansvärd precision har hon lyckats få oss och teamet att hålla klocktiden nära nog exakt under samtliga inspelningsdagar.

Så har människor fått sitta utan vätska och mat och i 60-gradig värme i 13 timmar, inte bara p.g.a.SJ:s katastrofala inkompetens (den är ju ingen nyhet, vartenda tåg jag tagit senaste året har kommit timmar för sent) utan för att anställda och passagerare följer regelverken som om de vore nazistiska korpraler respektive vettskrämda diktaturinvånare.

Jag har varit med om en liknande sak, fast stoppet då bara var några timmar en gång och minns det ännu som en traumatisk händelse. Det som slog mig då är hur djäkla flata folk är. I de flesta andra länder hade tågpersonalen insett att folk blev sjuka och släppt av dem, fast det är förbjudet eftersom man kan bli påkörd, hur man nu kan bli det i banvallen. Och hade de inte gjort det hade folk dragit i nödöppnare och gått av i alla fall. Här dröjde det evigheter innan en rådlig man slog sönder ett fönster med en brandyxa. En man, ett fönster!

Det sades vara ”lynchningsstämning” bland passagerna, men tyvärr var just det det inte var. Jag säger tyvärr, för om tågpersonalen verkligen känt sig hotad hade de för det första släppt av folk, och för det andra hade det blivit fart på SJ centralt som fått skicka dit ett gäng taxibilar eller på annat sätt lösa situationen. För de går naturligtvis att hämta hem folk, problemet är bara att SJ har dålig ekonomi och cynisk ledning och därför ständigt hellre tar förseningar än att förlora pengar.

Jag är en extrem motståndare mot våld, men i detta fall måste jag faktiskt säga att nästa gång detta händer (för det lär det göra igen) så hoppas jag att det finns en oberäknelig passagerare med på tåget som blir så upprörd att han slår ned konduktören. Fruktansvärt för honom, men innan en sådan incident inträffar låter SJ och deras personal tydligen sina passagerare hellre dö av vätskebrist och värmeslag.

PS  200 kr har passagerarna erbjudits som kompensation för att dygn av lidande, några fick föras bort med ambulans. Så talar maktens arrogans, och den är aldrig värre än i ett statlig bolag där man förenar det värsta av två världar. Vd och ordförande borde avgå!