I fokus: Gös

Mindre gösar förväxlas lätt med abborre. Gösen kännetecknas av en långsträckt kropp med mörk sidolinje.

Ovanför linjen är färgen grå med dragning åt brunt eller grönt. Sidorna är silverfärgade eller grå och buken vit. Den ljusa ryggfenan har svarta stora fläckar och vassa strålar. Gösen blir upp till 130 cm lång och kan väga 15 kg, men fiskar från 0,7-3 kg är vanligast i våra vatten.

De största fångsterna tas i Vänern, Mälaren och Hjälmaren. Gösen förekommer längs hela ostkusten, söderut till Södermanland och i Svealands inland. Utplantering av gös i mindre sjöar görs på flera håll i landet. Under 2010 fiskades ca ca 436 ton i våra stora sjöar. Man satsar på regional och lokal förvaltning och värnar om goda uppväxtmiljöer för att främja gösfisket.
Gösen trivs bäst i grumliga, näringsrika vatten. Den lever ett enskilt liv och håller sig borta från stränderna. Gösen är en rovfisk som är anpassad till att jaga med hjälp av synen under dåliga ljusförhållanden. Leken sker från april - juni då honan avsätter klibbig rom på stenar och växter. Då gösynglet har blivit 10 cm består födan av fisk. Fisken är ganska stationär dvs den simmar inte så långt från det ställe där den föds.

Gösen är en av de mest välsmakande sötvattensfiskarna med fast, magert kött. Framför allt på senare tid har fisken fått en renässans både i form av fjällade filéer med skinn men också som hel gös på grillen eller i ugn. Hel gös på ben bör nå en något högre innertemperatur än filé, ca 54°. Gösen anses som bäst på höst och vinter, när det är kallt och den går på djupa vatten.
Gösen fångas med ryssjor, mjärdar, nät och krokredskap. Nät är det dominerande fångstsättet under vintern när det ligger is. Då arbetar yrkesfiskarna med en speciell metod som innebär fiske under isen. Under dessa förhållanden kan man lätt inse att gösen blir dyrare på marknaden.
Fakta från Svensk Fisk & Fiskeriverkets ”Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten, 2011”