Malmqvists milstolpars blogg

Efter att ha betat av många allvarliga, roliga, intressanta och konstiga händelser under 00-talet på den här listan är det dags att avsluta. Så vad kan vara viktigare eller mer inflytelserikt än det som redan har avhandlats? Finns det något fenomen som dykt upp under den senaste dekaden? Jag menar att det gör det. Under resans gång har några av milstolparna varit inne och snuddat vid ämnet. För många är det redan en så självklar del av vardagen att vi inte ens tänker på att det är en revolution. Jag pratar om genomslaget för det som kallas sociala medier.
   För tio år sedan fanns det många som inte hade en e-postadress. Facebook existerade inte. Youtube existerade inte. Twitter existerade garanterat inte. Myspace fanns inte. Hamsterpaj, Bilddagboken, Jaiku, Friendfeed och mycket annat som ingår i begreppet sociala medier var inte ens påtänkt.
   Folk berättar om sina liv, sina specialintressen, publicerar bilder, filmar sig själva, raggar efter sex, gör affärer, söker kärlek och kommunicerar med vänner och bekanta i en omfattning som aldrig har förekommit tidigare. Det liv som oftast var privat förr är nu allt mer offentligt.
   400 000 svenskar bloggar. Drygt 60 miljoner människor i världen Twittrar. Händer det något som regimer i länder som Kina eller Iran inte vill ska komma ut Twittrar folket på plats om det. Facebook, som startade som en intern grej för folk på Harvard University, har idag 350 miljoner användare. 
   Samtidigt ska man ha klart för sig att utvecklingen för de sociala medierna bara har börjat. Just de jag nämnt kanske kommer att försvinna. Men det lär dyka upp andra varianter istället. För anden har sluppit ut ur flaskan.
 

Ingen enskild händelse under de senaste tio åren har påverkat världen mer än terrorattentaten mot USA den 11 september 2001. Sedan har terrorattacker från muslimska fundamentalister återkommit gång på gång. Bali 2002. Madrid 2004. London 2005. Bombay 2008. Så sent som på juldagen försökte en man detonera en bomb på en flight mellan Amsterdam och Detroit.
   Allt detta har satt sina spår runt om i världen. Hade USA jagat Saddam Hussein så hårt om inte 9/11 hade hänt? Hade det funnits utländska trupper i Afghanistan.
   I en ledartikel i Expressen skrev Isobel Hadley-Kamptz så här för en tid sedan:
”Kriget mot terrorismen, som över allting annat präglat de senaste nio åren, har inte tagit kål på just terrorismen. Den massiva övervakningsapparat västvärlden tvingat på sina befolkningar anses visserligen inte särskilt effektiv mot just terrorism men motiveras ändå utifrån denna.”
   Det är en annan sida av saken.
   Magnus Norell, som är expert på terrorism, sa i en artikel i Dagens Nyheter nyligen att den religiöst motiverade terrorismen knappast kommer att försvinna under överskådlig tid. Oroväckande, minst sagt.

Det kanske är att ta i om man säger att banan var sopad för Barack Obama inför presidentvalet 2008. Men faktum är att hans företrädare, president George W. Bush, på många sätt bidrog till att demokraterna, Obamas parti, och inte republikanerna, Bushs parti, hade vind i seglen.
   Bush vann valet 2000 med knappast möjliga marginal. Sedan kom den 11 september 2001. USA slöt upp bakom sin president. Så det andra valet 2004 gick bättre. Men under hela sin tid som president var George W. Bush omtvistad och på sina håll rejält illa omtyckt. Inte minst internationellt.
   När den vältalige och karismatiske Barack Obama bestämde sig för att försöka bli president i USA var bara det beslutet ett steg i rätt riktning i mångas ögon. Fast i början var det många som trodde att Hillary Clinton skulle bli demokraternas kandidat till Vita huset. Så blev det inte.
   USA fick sin första svarta president. En president som dessutom rätt omgående började jämföras med en av de stora amerikanska ledarna, John F. Kennedy.
   Trots att Barack Obama redan har fått Nobels fredspris, lite oklart varför menar många, han har ännu så länge inte hunnit genomföra alla de saker han lovade under sin väg till presidentposten. Den omfattande sjukvårdsreform Obama föreslagit antogs dock på julafton. Med tanke på hur mycket bråk det varit om den förändringen var det en klar vinst för honom.
  Men det finns mycket kvar att göra. USAs närvaro i Afghanistan och Irak är bekymmersam, klimatförhandlingar nu senast gick så där och den ekonomiska krisen kan visa sig vara svårbemästrad. Men Barack Obama inger hopp. Det är hans styrka. Folk tror på det han säger. Hans tal han höll när han svor eden inför presidentskapet är redan en retorisk klassiker.

Jordbävningen, under Indiska oceanen, som orsakade tsunamin på annandagen 2004 är den femte värsta sedan man började göra mätningar. Man har uppskattat att kraften i jordbävningen motsvarade 23 000 Hiroshimabomber. Mer än 230 000 personer omkom. 543 svenskar dog och cirka 1500 skadades. Tsunamin räknas som den allvarligaste naturkatastrofen i modern tid.
   De filmer som synts på TV och de bilder som har visats i tidningar är fruktansvärda. Lidandet och sorgen som de drabbade upplevt måste också vara förfärligt.
Här i Sverige har många menat att den svenska regeringens agerande i samband med tsunamin också var helt förfärligt. Krisberedskapen var minst sagt usel. Svenska journalister var på plats i de drabbade områdena i Thailand innan de svenska myndigheterna ens hade bestämt sig för en handlingsplan.
   Nu har dessutom de band som ska innehålla information om hur e-posttrafiken såg ut under den aktuella tiden hemligstämplats i 70 år. Märkligt men sant.
 

När vi ser tillbaka på 00-talet så kommer en sak att definiera decenniet mer än något annat, illegal nedladdning av musik, filmer, dataspel, böcker och annat. Det har varit en strid på kniven mellan de som skapar de nedladdade verken och de som laddat ned illegalt. I centrum för stridigheterna fanns först Napster och senare The Pirate Bay.
   Napster var ett så kallat P2P-program skapat av då 18-åriga amerikanen Shawn Fanning. Han ville hitta ett enkelt sätt att byta musik med sina vänner. Så han uppfann en metod där folk som var med i samma nätverk kunde byta mp3-filer med varandra. Napster blev snabbt oerhört populärt, inte bara bland Fannings vänner utan bland alla musikälskare på Internet.
   Bara efter ett par månader, i december 1999, blev Fanning stämd av några skivbolag. Fast det hela vart riktigt stort när Lars Ulrich, trummis i hårdrockbandet Metallica, gick ut och fördömde samt stämde Napster. Sedan följde Dr. Dre, Madonna och en hel rad andra artister i Metallicas fotspår. I juli 2001 stängdes Napster ner. Då hade man mer än 26 miljoner användare.
   Nästa stora steg för den illegala nedladdningen kom 2001 då Bram Cohen skapade Bittorrenetprotokollet. P2P-tekniken var enkel. En enskild person laddade ned hela filer från en annan person. Bittorrent splittrade filerna i massor av smådelar så att den hela filen som nådde den som laddade ned kunde komma i fragment från ett stort antal användare. Detta gjorde genast att det blev mycket svårare att se vem som laddade ned vad från vem.
   The Pirate Bay, som bildades 2003, blev snabbt en populär site för nedladdning. På The Pirate Bays, eller andra liknande siter, fanns inget upphovsrättsskyddat material på de egna servrarna. De var en förmedlande länk mellan nedladdarna. Men ju fler upp- och nedladdare en site attraherade, desto fler saker fanns det att ladda ned och med fler användare gick nedladdningen också snabbare.
   Artister, skådespelare och andra kulturutövare såg inte med blida ögon på verksamheten eftersom de förlrade pengar. Skiv- och filmbolag drabbades självklart också av ekonomisk nedgång. Ett antal torrentsiter har stängts ned under de senaste åren men The Pirate Bay klarade sig ända till 2009. De fyra som ansågs stå bakom The Pirate Bay fälldes i tingsrätten för medhjälp till upphovsrättsbrott. Straffet blev ett års fängelse samt 30 miljoner i skadestånd. Målet är överklagat.
   Nedladdningen har förändrat mycket på den kulturella kartan. Eftersom musiker inte tjänar så mycket pengar på skivförsäljning längre har turnérandet ökat kraftigt. I takt med att de stora skivbolagen fått ekonomiska problem har det vuxit fram en ny flora av små skivbolag och helt Internetbaserad skivbolag. En undersökning som två forskare på Kungliga tekniska högskolan har gjort visar att den svenska musikindustrin som helhet inte har förlorat så mycket pengar utan ligger på en årlig omsättning på ca 3,5 miljarder. Men pengarna har omfördelats så skivbolagen har halverat sitt värde under 2000-talet.
   Nu börjar det också komma legala gratisalternativ, något som många artister, journalister och andra branschkunniga ropat efter ända sedan striderna med Napster. Två svenska exempel är musiksiten Spotify och filmsiten Voddler. Utbudet på nedladdningsbar musik man kan betala för har också ökat kraftigt.
   Att 2000-talet har varit rena vilda västern både för kulturutövare och kulturkonsumenter är helt klart. Frågan är bara om det kommer att bli lugnare under nästa decennium? Man kan hoppas på det. Alla mår ju bra av ett rikt kulturliv där folk kan försörja sig på det de gör och där konsumenten inte behöver betala överpriser för sina kulturprodukter.
 

När Anna Lindh knivhöggs till döds på varuhuset NK i Stockholm i september 2003 kom det som en chock. Lindh var förvisso inte helt okontroversiell i sin politiska gärning men hon var också mycket omtyckt och ansågs vara en både mänsklig och smart politiker.
   Efter dådet publicerades det en bild från en av NKs övervakningskameror på en man i keps och grå Nike-tröja. Polisen fick tips om att det kunde vara en 35-årig man med ett digert brottsregister. Han grips men avförs senare från utredningen.
   Ett annat tips leder istället polisen till Mijailo Mijailović. Mijailović hade sedan flera år tillbaka psykiska probelm. Under sommaren 2003 började han må sämre. Bara några dagar innan dådet hade han sökt hjälp på en psykiatrisk mottagning men blivit hemskickad. I förhör har han sagt att han knappt hade sovit något dagarna innan mordet och att han hörde röster.
   I januari 2004 erkände sig Mijailović skyldig till mordet på Anna Lindh. Tingsrätten dömde honom till livstids fängelse. Efteråt genomgick han en stor rättsprykiatrisk undersökning. Domen överklagades och i nästa instans, Svea Hovrätt, dömdes Mijailo Mijailović till rättspsykiatrisk vård. Även den domen överklagades. Högsta domstolen fastslog sedan att han skulle dömas till livstids fängelse.
   När Anna Lindh mördades var hon Sveriges utrikesminister. Hon hade kommit långt i sin politiska karriär redan, både nationellt och internationellt. Lindh var mycket folkkär och var tippad som Göran Persson efterträdare.
 

 På Luciadagen 2003 greps Iraks forne president, Saddam Hussein, i staden Tikrit av amerikanska trupper. Han låg då gömd i ett hål under marken. Bilden på hur Hussein släpas fram ur sitt gömställe är ren nutidshistoria, en grym sådan.
   Saddam Hussein tog över makten i Irak 1979. Efter det var enväldig diktator i landet fram till i april 2003. Händelserna som skulle leda till Saddam Husseins avrättning 2006 inleddes 19 år tidigare när Irak invaderade Kuwait. Den dåvarande amerikanska presidenten, George Bush (den äldre), övertalade FNs säkerhetsråd att Kuwait behövde hjälp. Därför sände man trupper som också befriade Kuwait.
   Efter terrordåden den 11 september 2001 anklagade president George W. Bush (den yngre) Irak och Saddam Hussein för att ha kontakter med terrornätverket al-Quaida samt för att samlat på sig massförstörelsevapen. I mars 2003 attackerades så Irak, först med bomber och sedan med marktrupper.
   Saddam Hussein flydde och lyckades hålla sig gömd i nästan nio månader innan han greps. Ytterligare tre år senare dömdes han till döden genom hängning för brott mot mänskligheten. Den 30 december 2006, 06.07, hängdes Saddam Hussein i Bagdad.
   Några massförstörelsevapen hittade man aldrig i Irak. Och situationen i landet är fortfarande, tre år senare, mycket instabil.

Efter ett antal uppmärksammade våldsdåd 2003 utförda av personer med psykiska problem blossade det upp en seglivad diskussion om den svenska psykiatriska vården som fortfarande pågår. Gång på gång visade det sig att gärningsmännen, för det handlade bara om män, sökt hjälp av psykiatrin utan att få hjälp innan de begått sina brott.
   Den psykiatriska vården har stötts och blötts i debatter och i media ända sedan psykiatrireformen antogs 1995. Idén med reformen var att ge personer med psykiska funktionshinder större möjlighet att leva ett självständigt liv. Tanken var god men resultatet av reformen har inte blivit så lyckat.
   Många som tidigare varit inlagda på sjukhus hamnade ensamma i lägen heter utan att ha sociala kontaktytor. Andra hamnade direkt på gatan och blev uteliggare. Samtidigt försvann resurser på de institutioner som fanns kvar.
   Klagomålen på psykvården har funnits ända sedan reformen men fick extra näring 2003. Den 19 maj vandrade en man omkring i området runt Åkeshovs tunnelbanestation och vevade med ett spett. Han attackerade vilt främmande personer och dödar en 71-årig man. Sex andra skadas. Mannen, som hade missbruksproblem och psykiska problem, hade tidigare ringt polisen för att de skulle skjutsa honom till en beroendemottagning. Så skedde inte. Istället drabbades han av grova vanföreställningar och trodde att han var jaga av troll.
   En annan man körde den 31 maj rakt in på Västerlånggatan i Gamla stan med sin bil. I full fart mejas folk ned till höger och vänster. Två dödas och sexton skadas. Mannen i bilen hävdade att fordonet fjärrstyrts av agenter från Iran. Förövaren visade sig ha en lång sjukdomshistorik och var diagnostiserad paranoid schizofren.
   I september 2003 är det dags igen. Först mördar Mijailo Mijailović, som efteråt hävdade att han inte sovit på flera dagar samt hörde röster, Anna Lindh på NK. En annan psykiskt sjuk man som vårdades på Arvika sjukhus får höra talas om mordet. Han lämnar sjukhuset och går till ett närbeläget dagis där han hugger ihjäl en femårig flicka.
   Det finns fler fall än dessa. Några av dem beskrivs av Maciej Zaremba i Dagens Nyheters utmärkta artikelserie. Den kan du läsa här.
   Helt klart är att den psykiatriska vården lämnar en del att önska. Från ansvarigt håll sägs det att man jobbar på att göra saker bättre. Men ännu så länge har det inte hänt speciellt mycket.
 

Den personliga integriteten kontra säkerhetspolitiska aspekter. Den personliga integriteten kontra nöjesindustrins vinstintressen. Ja, det har varit mycket diskussion om just personlig integritet under de sista åren av 00-talet. Trots det så hamnade den personliga integriteten på undantag när IPRED-lagen och sedan FRA-lagen blev verklighet.
   Tanken med IPRED-lagen (Intellectual Property Rights Enforcement Directive eller som det heter på svenska Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område) är att upphovsmän, upphovsrättsinnehavare antingen själva eller via branschorganisation eller annat ombud kan begära att få uppgifter om folk man misstänker fildelar upphovsrättsskyddat material på Internet. Sedan kan den fildelande personen åtalas. Antipiratbyrån, som företräder ett antal filmbolag, är ett ombud som försöker skydda sina klienters upphovsintressen på nätet.
   Debatten innan lagförslaget klubbades var mycket het. Men den 1 april 2009 trädde den i kraft. De som är emot menar att det inte är bra att personer eller organisationer med privata vinstintressen får spana på vanligt folk hur som helst. Risken att personlig information kan läcka ut är stor menar kritikerna också. Ännu så länge har det inte kommit fram så många fall som gått till domstol så lagens effektivitet är inte riktigt klarlagd.
   Även inför beslutet om FRA-lagen debatterades det ordentligt. Tanken med den lagen är att den ska skydda rikets säkerhet genom att tillåta Försvarets radioanstalt (FRA) att avlyssna all telefon- och Internettrafik som passerar Sveriges gränser. På så vi kan man samla information som kan vara viktig för landets skydd.
Här är problemet att oerhört mycket av kommunikationen som går via webb, e-post, sms, chattar, mobiltelefoner och vanliga telefoner tar omvägar över gränserna. Det ser ut så i den elektroniska världen. De som protesterade, och protesterar, hävdar att FRA-lagen i princip gör att alla svenskar är avlyssnade. Detta utan att det finns minsta misstanke om brott.
   Sommaren 2008 röstades lagen igenom. Men vissa delar skulle modifieras. När det var klart röstade man igen och i oktober 2009 var det hela avgjort.
   Enligt Electronic Frontier Foundation, en amerikansk organisation som bevakar civilrättsliga frågor på Internet, har Sverige nu den mest långtgående signalspaningslagen av alla världens demokratiska länder.

Som vi alla vet vid det här laget så bloggas det friskt på Internet. Folk skriver om allt mellan himmel och jord. En del har knappt några läsare alls medan andra är osannolikt framgångsrika. Allra bäst går det för de unga tjejerna. Den största så kallade Barbiebloggen drivs av 18-åriga Kissie som har 685 200 läsare.
   Det här fenomenet startade i Sverige när Ebba von Sydow startade en modeblogg på Expressen som raskt blev mycket populär. von Sydow bloggar fortfarande men har inte alls lika många läsare. Dagens mest lästa modeblogg tillhör Dennis M. Han är ovanlig i sammanhanget. De flesta som bloggar om mode är unga kvinnor. Några av de mer kända bloggerskorna är Elin Kling, Sofi Fahrman, Karolina Skande och Linn Gustafsson.
   Modebloggarna har hamnat i hetluften för att de ohämmat gör reklam för diverse kläd- och skomärken, skönhetsprodukter och annat som hör den världen till. Som läsare har man ingen aning om i fall personerna faktiskt rekommenderar sakerna för att de tycker att de är bra eller för att de blivit sponsrade.
   Barbiebloggarna är besläktade med modebloggarna. Skillnaden är att flickorna på Barbiebloggarna är riktigt unga och skriver lika mycket om sig själva som mode. Tydligen är detta ohyggligt fascinerande med tanke på mängden läsare de genererar. Kissie och Kenza, som håller i de två största bloggarna alla kategorier, är 18 år gamla. Två andra mycket lästa bloggare är Foki (18) och Paow (16).

   Barbiebloggarnas drottning var tidigare Blondinbella (19). Hon skulle säkert inte räkna in sig själv i den kategorin. Antagligen ser hon sig som modebloggare. Men inlägg om privatliv och annat är minst lika frekventa som sådana om mode.
   Just nu ser bloggtoppen, alla kategorier inräknade, ut så här: Kissie – 685 200, Kenza – 624 800, Blondinbella – 406 700, Foki – 300 000, Paow – 299 600.
   De lite äldre, och ibland hyfsat kontroversiella bloggerskorna, Katrin Zytomierska ochCarolina Gynning, ligger verkligen i lä där.
   Oavsett om man tillhör den målgrupp som verkligen följer de här bloggarna eller inte så kan man inte komma ifrån att de påverkar en hel del människor vare sig de vill eller inte.