I fokus: Torsk

Det karaktäristiska för torskfamiljen är att den har tre ryggfenor och två analfenor. Kroppen är långsträckt och huvudet relativt stort.

Andra kännetecken är överbett, skäggtöm, ljus sidolinje samt de ljusa eller mörka fläckarna på rygg och sidor. Både färgen och kroppsformen kan variera. Bergstorsken är rödaktig och får sin färg av små kräftdjur i tångbältena där den lever. Torskar som lever vid sandbottnar får den typiska grågröna färgen. Torsk från Östersjön är ofta leopardmönstrad. Torsken kan väga 50 kg och bli 1,8 m lång. Vanlig storlek i våra svenska vatten är upp till 10 kg.

Torsken förekommer i salt och bräckt vatten från Bottenhavet till Nordatlanten. I Sverige är den vanlig i Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt och in i Östersjön upp till Bottenhavet.

Torsken är en bottenfisk. Den förekommer ned till 600 meters djup och är i stort sett en allätare av fisk, kräftdjur, borstmask, musslor och andra bottendjur. Det finns olika typer av torsk; vandrande, oceanisk torsk och mer stationär kustlevande torsk. Den kustlevande är uppdelad i flera olika bestånd som vart och ett är avdelat från de andra. De olika bestånden har olika näringsvandringar och olika lekplatser. Fiskare kan ofta skilja de olika bestånden på utseendet.

Lekperioden infaller vid olika tider under året beroende på var torsken lever. På västkusten leker den januari-april. I Östersjön under mars-juli. Äggen är pelagiska d.v.s flyter fritt i vattnet, och kräver en salthalt på minst 10‰ för att flyta. Ynglen söker sig ned till botten när de är ca 4 cm långa. Torsken är naturligtvis den viktigaste arten inom torskfamiljen. Användningsområdena är många och de flesta tillagningsmetoder passar. Rom och lever tas tillvara som delikatesser.

Torsken har säsong året om. Den är omtyckt av sportfiskare och fångas sommartid med pilk eller spinn- och haspelspö, vintertid pilkas torsk från isen. Kommersiella fångstmetoder är krok, garn, trål och snurrevad.

Läs mer på svenskfisk.se.